måndag 26 september 2011

Tack Niklas! (och såhär blev födelsedagen)

Tack för dessa fina presenter, Niklas! En pump och en kniv. :) Det är rätt bra att ha en egen pump som fungerar till schrader (för det kan ju verkligen behövas). Och det är rätt bra att ha en grönsakskniv, som är vass nog att dela till exempel tomater med, för det gör jag i princip varje dag. Så fina saker som jag blev så glad för!
En massa choklad fick jag också. Ja, han känner mig väl nu efter de här månaderna. Och nej, jag har INTE ätit upp allt än. Herregud, det har bara gått ett dygn. Jag har faktiskt nästan halva 300-grams Milka-kakan kvar. Så det är så!

Sammanfattning av dagen:
Det var absolut värt 10 euro att få vakna upp helt ren och fräsch på sin födelsedag! Det var på en campingplats i Dos (söder om Sevilla).Vi tog sovmorgon och sen internettid på camnpingen till 11, innan vi gav oss ut på vägarna. Otroligt korkat egentligen, eftersom vi bara kunde cykla till kl 13, sen slog värmen ner oss under ett träd ute vi en mycket stor och trafikerad landsväg. Det var så otroligt varmt igår och värmen höll i sig betydligt längre än vanligt. Vi kunde inte börja cykla förrän vid 19. Vanligtvis börjar vi igen vid 18 (notera att vi nu ställt fram klockan en timme igen eftersom vi cyklat ut från Portugal som är i en annan tidszoon). Det är bara att ställa sig ute i solen och kolla "går det att cykla än?" och man får då direkt svaret "ja" eller "nej". Typ så enkelt är det. ;) När det väl blivit svalt nog, ska man börja cykla direkt, för sen går de riktigt snabbt tills solen gått ner. Igår, när solen gått ner var det 29 grader varmt (det var när vi cyklade in i en stad och såg det på en skyllt), så ni kan tänka er hur det var ute vid vägen under siestan...! Det var ett ganska olämpligt ställe att ta siesta på. Tänk er att sitta 6 timmar under ett träd och vänta. Vi kunde inte prata med varandra heller, utan att skrika, för trafikljuden var för höga.

MEN trots allt blev det en mysig siesta. :) Jag hade en del mail sparade på datorn och jag hann svara på alla i lugn och ro, utan att batteriet dog. Jag hann också lyssna på musik, mysa med världens mysigaste podengo och sova lite. En bra födelsedagssiesta!

Sen träffade jag någon som satte spår i mitt hjärta för alltid (se inlägget ovan).

Kvällen avslutades på en bar där jag överraskades med helt ofattbart många födelsedagshälsningar, på bloggen, på mailen och framför allt (såklart) på Facebook. Vilka underbara vänner jag har! Jag kände mig verkligen lycklig när jag satt där och läste. STORT tack till er alla!

När natten nalkades började vi leta lägerplats, vilket gick sådär... Det slutade med att vi valde en plats precis nedanför en vall vid en landsväg. Det kändes ändå ganska bra. Vi trodde inte att vi skulle synas uppifrån vägen, speciellt inte efter att vi släkt pannlamporna. Men först skulle vi sätta upp tälten. Precis när vi både två skulle banka i de första tältpinnarna såg vi en bil stanna uppe vid vägen. Det var polisen igen! Tredje gången nu. Haha, de har verkligen falkögon. :) Poliserna var hur trevliga som helst! Först undrade de väl lite vad vi höll på med, men sen när vi med våra charmigaste leenden berättade att vi inte hittade någon camping och att vi skulle ge oss iväg tidigt nästa morgon, förstod de oss. De sa att det var okej att vi satte upp tälten där och de tipsade även om camping i Tarifa, som vi ny cyklar mot nu. Sen fick vi deras nummer om det skulle vara något. Dessa underbara poliser gjorde oss så glada! Det är också rätt skönt att gå och lägga sig när man fått polistillstånd för tältplatsen. ;)

Det här blev en väldigt speciellt födelsedag och faktiskt en av mina allra bästa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar