onsdag 30 augusti 2017

I öknen kom regnet

Det hade varit gassande sol i flera dagar, när jag entrade Tabernas öknen. Ett fantastiskt vackert ställe! Bara kolla:

Det fanns inga campingplatser i närheten, men dock ett litet vandrarhem inne i byn Taberna. Så det blev lite lyx i tillvaron. Och vilket ställe sen! Så himla fräscht och mysigt! Som om inte det vore nog ägdes stället av en himla gullig och hjälpsam dam! Måste komna ihåg att lämna ett bra omdöme på nätet.

Hoppade i min medhavda klänning, sen gick jag och min bränna ut och åt på restaurang i byn.

När jag så låg där inne på sängen och mörkret hade dragit in över staden började det plötsligt ösregna. Det fullkomligt vräkte ner, åskade och blixtrade. Wikipedia om Taberna i Almeria: "Almeria is the driest region of Europe, with the continent's only true desertclimate where annual rainfall reaches levels as low as 156 mm in coastal areas". Det var ju kul att man prickade in det regnet med sitt besök. ^^

Jag hade samtliga tidigare nätter haft väldigt svårt att somna, på grund av värmen (upp emot 30 grader i tältet på kvällarna...!). Nu äntligen skulle jag få sova en hel natt med AC. Alla mina prylar och powerbanken skulle kunna laddas upp under natten.

Så låg jag där och i en sval säng och njöt. Lyssnade på reng och åska utanför. Tänkte på hur det skulle varit om jag istället låg i ett tält. Då gick strömmen. X) Inklusive AC då alltså. Det blev så jäkla varmt i rummet. Jag fick öppna fönstret helt för att kunna sova. Mina prylar hann inte ladda klart till morgonen. Men ja, jag njöt ändå. :)

Här är dag 4 och 5 i Relivefilm. Jag har vilat knäna och istället tagit några mils promenad (dock åkt i nedförsbackarna). Dag 4 dog klockan när jag var på McDonalds (då jag sist bloggade), om ni undrar om den förvirrade punkten i slutet av filmen.

Ah, nu ser jag att filmen från dag fem också tog slut väldigt snabbt, under tiden jag gick och handlade. Aja, liten bit av trippen får ni se i alla fall.

Dag 4, 47,4 km (av 50,6 km)

Dag 5, 15,2 km (av 39,3 km)





söndag 27 augusti 2017

Jag skulle ta det lugnt första dagarna

Inför alla mina långfärdscyklingar har flera personer frågat precis samma sak, nämligen "får du inte ont i rumpan?". Varje gång har jag också svarat samma sak, nämligen "nejdå, bara man tar det lite lugnt första dagarna så vänjer sig kroppen snabbt och man bygger upp rätt muskler".

Jag var dock sjukt taggad inför den här resan och glömde lite bort det där med att ta det lugnt första dagarna. Jag har tänkt cykla ungefär 10 mil om dagen. Vilket är ett fullt rimligt mål, med hänsyn till packning, sträcka, tid, terräng och så vidare. Det klarar säkert de flesta, med normal kondition och lite pannben att ta av i bergskedjornas uppförsbackar.

Jag tänkte väl att 8-9 mil om dagen var en upptrappning mot 10 mil. Eller jag vet inte riktigt vad jag tänkte, jag har bara trampat på.

Jag hade kanske också klarat det, för några år sedan. Men nu har jag börjat komma upp i åren. Passerat 30. X]

Och nu har jag ont... I följande:

1. Rumpan
2. Ryggen
3. Nacken
4. Fötterna (+ skoskav)
5. Knäna

Punkt nummer 1-4 skrämmer mig inte så mycket. Musklerna vänjer sig. Skoskavsplåstrena gör sitt. Jag får sträcka på mig lite mer, stretcha och böja kroppen.

Men knäna... Jag har aldrig haft ont i knäna förut. Det började med en känsla av obehag i höger knä. Då kompenserade jag med att trampa på mer med vänsterbenet. Sen kom samma känsla i vänster knä. Detta kom i slutet av dag 2. Sen dag 3, alltså igår, kändes det inget alls på förmiddagen. Jag glömde till och med bort att det hade gjort ont. På eftermiddagen började det dock igen. Jag blev lite orolig. Hoppade av och promenerade upp för de värsta backarna. Försökte ta det lite lugnt.

Imorse när jag började cykla gjorde det ont direkt. Det gjorde mig faktiskt riktigt nervös. Knäna ska ju hålla i ytterligare 4-5 veckors trampande.

Jag har tagit det väldigt lugnt idag. Det blir ungefär fem mil. Det är helt enkelt sträckan till nästa campingplats. Jag har gått i nästan alla uppförsbackar, trampat på med låg växel på raksträckorna och vilat knäna i nedförsbackarna. Jag har tagit långa pauser. Dels när jag lagat punka (3:e nu) och dels nu när jag hittade ett McDonalds och min hjärna utropade "AIRCONDITION!". Det är 36 grader ute och gassande sol. Så nu sitter jag här inne och bloggar. Laddar prylar. Äter det vegetariska menyn hade att erbjuda.


Vi fortsätter med Relivefilmerna, tycker jag! :)


Och så lite bilder från dag 2 och 3:

Härliga cykelbanor längst strandpromenaden i Malaga.

INTE kul att trampa i hundbajs med spd-clips! (Detta efter jag pillat bort det mesta hjälpligt med en pinne).
Nästa projekt...
Vackra höjder.
Och fler strandpromenader.
Vackra byar uppe i bergen.
Med vackra växter.
Och många långa tunnlar.
Väldigt dåliga vagrenar i tunnlarna. Hinner tänka "mamma skulle inte gillat det här" innan jag cyklar in.
Sparsam camping, men njuter av min älskade thermarestfåtölj och en burk frukteré.
Kisspaus i relativt djupt dike. Nöden har ingen lag.
Första bilen på mig och min cykel. 
Andra punkan.
Så himla tacksam över att hitta denna sluggplats efter en svettig promenad uppför i gassande sol.
Kolla alla platsbyggda växthus!
Byggda av pinnar, presenningar och plast.
Ännu lite oklart vad de odlar.
Denna sjuka hetta. Okej att det kan bli nästan 40 grader på dagarna. Men att det är nästan 30 grader på nätterna är hemskt.
Mysigare campingplats inatt och på småtimmarna kunde jag gå ut och sätta upp ytterduken igen (och slippa oron över att någon skulle kika in när jag sov).

fredag 25 augusti 2017

KOLLA så coolt!

Jag har en Garminklocka på armen när jag cyklar. Den loggar rutten med GPS. Och så tipsade en kollega om en app, som gör en film av rutten, från ovan! :D Och det funkade faktiskt att köra med detta även utomlands! Batteriet i klockan dog efter 5 mil. Men jag laddade den när jag satt och åt och fick sen till en eftermiddagafilm också. Det är häftigare än ni ens kan föreställa er! Så skynda er att kolla!


Första dagen blev lite av en utflykt

Första dagen gick åt till flygresa, pyssel och meck med cykeln, samt att leta upp det stället jag slutade cykla på sist. Då fick jag nämligen skjuts till flygplatsen med färdigpackad cykel.

En mysig dag blev det och känslan av att jag har semester infann sig verkligen! Blir det problem tar jag och fixar det. Inget att stressa upp sig över. Jag har ändå 5 veckor på mig att ta mig till Venedig. Nedan kommer några bilder från dagen.

Lite mör direkt efter ett nattpass cyklade jag ner till Centralen och tog tåget till Katrup.

Sen blev det lite pyssel på flygplatsen med nedmontering och packning av cykeln. Styret ska vändas in, pedalerna av och luften ur däcken.

Valde att packa i en cykelplastpåse denna gång (har tidigare haft kartong och en tunnare cykelnylonväska). Extremt smidigt faktiskt. Bara att tejpa igen och sen klippa upp och slänga när man kommit fram. Ska försöka hitta en sådan i Venedig sen.

Hämtat både väskor och cykel från bandet.


Och så äntligen var cykeln packad och klar utanför Malaga Airport! Eller... Vänta nu... Pumpen! Inte ens kommit ut ur flygplatsen innan jag kommit på något jag glömt. 😅

 Ja, så stod jag där en stund och kliade mig i huvudet. Fanns en bensinmack vid flygplatsen med de hade bara pump för bilventil och min adaptor har jag inte heller med till mina prestaventiler.

Men så googlade jag och såg att det fanns en Decathlon (stor sportkedja) 1,7 km från flygplatsen!


Alltså, cykelskorna är inte skönt att gå promenad med... Men fram kom jag tillslut! Sen strosade jag runt där inne och shoppade pump och lite andra prylar.

När det var dags att pumpa upp däcken visade det sig att ena slangen spruckit under flygresan... Plötsligt blev jag glad att jag glömt pump och gått till Decathlon! Okej, den kanske sprack under promenaden dit, men ändå. Fick hjälp i verkstaden med att byta slang (så slapp jag det!) och sen fick jag dessutom låna cykelverkstaden själv en stund. Passade då på att montera min nya cykeldator. SÅ skönt att kunna pilla med det i lugn och inomhus där det var AC (trots att jag var mentalt förbered fick jag en chock när jag klev ut från flygplatsen).

Tillfredsställande när man hittar ett lila gummiband i packningen, för lite extra fäste till pumpen. Sååå fint! 👏

Rullade sen äntligen iväg, tillbaka mot flygplatsen blev det först, sen ut på landsbygden. 

Och igenom några byar.

Och så plötsligt kände jag igen mig!

Jo visst! Här vid den här macken svängde man in.

Ner mot gamla SOS Animals. Mins så väl när vi rullade ner här lite nyfikna sist och möttes av hundskall och gästvänlig personal! Vet inte hur man länkar på något snyggt sätt än (har precis börjat använda appen Blogger), men här är ett av inläggen från när vi var här 2011:
http://matildaholger.blogspot.se/2011/10/var-haller-vi-hus.html?m=0

Okej, jag visste ju om att SOS flyttade för några åt sedan, men det var ändå en liten chock att se stället så här nu. Såhär såg det ut när jag var här sist: 
http://matildaholger.blogspot.se/2011/10/livet-pa-sos-animals.html?m=0
Där i den andra rastgården på höger sida stod min älskade Kira. 💜 Minns det som igår! Sofia som visade mig runt sa något om att "den här hunden kommer du gilla", men jag hade redan sett henne. De stora öronen syntes på långt håll. Det alerta lilla ansiktet där hon låg uppe på en hundkoja och spanade på oss. Åh, det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Blir helt varm i hjärtat när jag tänker på det.

På väg tillbaka mot Malaga igen. Här upp till höger promenerade jag och Sofia med Kira och Vicky en dag. Himla kul att både jag och Sofia sen kom att adoptera just dessa två hundar (vilket ingen av oss visste om då)! http://matildaholger.blogspot.se/2011/10/stadspromenad.html?m=0

Nere i Malaga, lite väster om stan, hittade jag den här campingen. Sov sen mycket gott i tältet! En härlig känsla infann sig av att ha knutit ihop resvägen. Nu redo för att cykla österut!