söndag 18 september 2011

Tjuren Ferdinand

Historien om tjuren Ferdinand måste väl vara från Portugal? Om jag hade haft en bra internetanslutning hade jag youtubat Ferdinand och lyssnat på introt igen. Jag har alltid trott att det handlar om en tjur i Spanien. Men alltså, det måste vara i Portugal.

De stora, inhägnade korkeksplantagen breder ut sig på enorma ytor här i södra delen av landet. Bland träden går stora hjordar med kor, men också ensamma tjurar, eller små gäng ungtjurar och betar. Jag ska inte säga att de äldre herrarna ser ut precis som de roliga gubbarna som promenerar runt för att hitta en lämplig tjur i historien om Ferdinand, men det finns en hel del likheter.

Korkeksplantagen utgör som sagt hem åt diverse kreatur, men om man har riktigt tur och en grind är öppen, kan de också bli riktigt bra lägerplatser. Man öppnar inte en stängd grind, oavsett om det ser tomt ut i hagen. De vuxna tjurarna är enorma och även om de säkert är snälla, vill man inte möta en sådan när man kryper ut från tältet på morgonen.
Här sitter Vilse sitter under korkeken och luktar på blommorna. :)
(Ni får nog klicka på bilden om ni ska se honom.)
Det växer alltså inte korkar på grenarna, utan man skördar barken, lite då och då. Det brukar stå skrivet ett årtal på stammen, så jag antar att det tar några år för ny bark att växa ut. Äh, läs mer om det här här istället. Ju tidigare barken är tagen desto rödare är i alla fall stammarna. Det ser rätt häftigt ut när den är nyskördad.
Så här ser barken ut innan den blir till korkar.

Tjuren Ferdinand är ju egentligen ingen fin liten saga, som den man ser i TV på julafton. Och tyvärr är stora delar av historian  fortfarande verklighet här i Europas södra delar. Jag har hört att tjurfäktning/tjurhetsning nu för tiden har blivit olagligt, även i södra Europa (ska googla detta när jag får tillfälle). Olagligt eller inte, så är det mycket vanligt förekommande i åtminstone hela sydvästra Frankrike och överallt i Portugal (där vi cyklat).
 
Överallt hänger stora affischer som lockar folket till åtskilliga evenemang.
Matadorerna hyllas ordentligt (och själv önskar jag innerst inne att tjuren vinner striden nästa gång, även om det aldrig händer).
Se dödsångesten i hästens ögon. :´( Och antagligen lider tjuren av samma panik eftersom den behöver slåss för sitt liv.
 
De här bilderna är från en broschyr i Frankrike.
 Det ska börjas tidigt. I det här fallet med kalvhetsning för barnen.
 
Jag vill bara gråta när jag ser all denna reklam för en av väldens vidrigaste evenemang. Hur kan man skratta åt en vettskrämd varelse som är på väg att bli dödad?

Det här blev ett tråkigt inlägg, sorry. Men jag måste bara få prata av mig om denna vidrighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar