lördag 24 september 2011

Rasfunderingar

Man får lätt uppfattningen om att när man sitter på cykeln och trampar, så bara sitter man där och trampar och inget annat. Men tänk så mycket tid man får till att tänka! Flera timmar om dagen sitter man där och funderar. Efter 109 dagar har man hunnit tänka rätt mycket. Vad jag tänker på varierar lite från dag till dag, tid till tid. Det handlar mycket om framtidsplaner, om hur jag är som person och vad jag skulle kunna förändra, men mest (och då uppskattningsvis ca 70% av tänkartiden) tänker jag på mitt framtida hundköp.

Det här inlägget kommer bli långt och enbart handla om hundar. Ni som är intresserade av hundar, snälla läs och snälla kommentera! Jag behöver er hjälp i allt mitt rasgrubblande. Er andra rekommenderar jag att läsa ett annat inlägg istället. ;)

Vilken ras ska jag välja? Så fort jag hunnit komma till ro hemma i Sverige igen och allt rullar på som det ska, är jag redo att öppna upp mitt och Vilses hem för ännu en hund. Det här kan röra sig om några månader, upp till ett år. Alltså dags att snart hitta "min" ras, så jag kan börja sätta mig in i hur det ser ut med uppfödare, linjer och individer. Det här med att välja ras är något av det roligaste som finns, men just nu har jag fastnat lite och behöver därför era tips, råd och erfarenheter för att förhoppningsvis hamna rätt i denna hundrasdjungel.
Ja, var börjar man? Kanske med det minst viktiga, utseendet. Det spelar ju ändå på något sett roll i valet och för att ni ska få en liten bild av vad jag faller för kommer här en lista med de fem (enligt mig) vackraste hundraserna:

1. Canaan dog
Min första hund, Zion var en canaan dog och jag kommer antagligen för resten av mitt liv jämföra alla hundutseenden med hans oslagbara skönhet.

2. Podengo portugues (framför allt liso/pequeno)
Se bilderna i bloggen så förstår ni vad jag menar. ;)

3. Korea jindo dog, grönlandshund, siberian husky (de får dela plats)
Dessa hundar ÄR bara vackra, så är det.

4. Hollandse herdershond, malinois, vit herdehund (de får också dela plats)
Snyggaste hundarna. Både vacker och sportig look.

5. Okej, nr. 5 får också delas av en massa raser. Bland annat:
De flesta andra urhundraser (med vackra och uttrycksfulla ansikten) och många fågelhundar (som har så snygga och atletiska kroppar).

Jag vet, det här blev en ganska kass lista, men i alla fall. Ni förstår ungefär vad jag gillar; Naturliga, atletiskt byggda hundar, med stående öron och inga andra konstigheter. Hundar som ser ut som hundar; Normala proportioner, normal päls, en hel svans, en hel nos och så vidare. Ju naturligare desto vackrare.

Men hur som helst, skönheten kommer inifrån och jag har börjat inse att jag kanske måste bortse från detta vid val av nästa hund. Jag vill ha en hund att träna med och dela mitt friluftsliv med. Det är framför allt drag jag vill träna, samt lydnad och lite bruks (gärna uppletande och sök).

Att hunden är en "arbetsnarkoman" skrämmer mig inte, då jag också är det. Jag vill ha en hund som är stark och uthållig, gärna lite småvild och som älskar att träna. Jag är typ en sådan här människa: "Vad ska vi göra i helgen...? Hm. JA! Vi åker inlines till Helsingborg (6 mil från Malmö)." Jag vill inte bara ha en hund som klarar av att springa så långt på två dagar, utan en hund som bara "JAAA, vilken fantastik bra idé!". Jag vill verkligen träna drag (inlines, kickbike, cykel) och jag kan tänka mig att även tävla i barmarkskörning. Det ska alltså vara en hund som precis som jag och Vilse älskar friluftsliv och motion.

Det som är mitt största intresse i livet och som jag tyvärr inte delar med Vilse, är hundträning. Jag bara älskar att sitta med klickern och klura på hur jag kan lära in eller finslipa ett visst moment. Vilse kan komma ut i köket när han känner korvdoften, testa med ett par olika grejer, men när det inte var det jag tänkt, vänder han och går igen. Korven kan han ta senare, när den är gratis. Vilse gillar dock att springa och att hoppa. På agilitybanan är han riktigt snabb och smidig. Han älskar det verkligen! Men han orkar inte riktigt koncentrera sig på vägen genom banan, utan tar de hinder han själv vill och känner för. Det är jättekul att träna agility med honom ändå, även om det är på hans villkor, så det ska vi fortsätta med.

Jag skulle dock älska att komma lite längre i någon hundsport än på bus- och leknivå. Under gymnasieåren hade jag hand om en grå schäfertik, Esta. Det började med att jag passade henne och slutade med att jag lånade henne så mycket jag bara kunde i vardagen, i skolan, med kompisarna och ute på brukshundsklubben. Denna fantastiska tik som jag hade i tre år, älskade jag precis som om hon vore min egen och jag har så många fantastiska minnen ihop med henne. Det var med henne mitt intresse för lydnad och bruks uppstod.

När Zion kom in i mitt liv hade jag också stora ambitioner. Jag visste att det inte skulle bli som att träna en schäfer, men jag och hans husse hade i alla fall förhoppningar om att kunna köra lite lydnad, agility och drag med honom. Zion kunde tyvärr inte slappna av och koncentrera sig på träningen ute bland andra hundar, men blev en mästare på servicehundstrix hemma i lägenheten. Han var så otroligt smart och rolig att träna, att det inte spelade någon roll om vi kunde tävla eller inte. Drag var aldrig något Zion blev intresserad av. Han sprang glatt med ett par hundra meter på inlinesturerna, sedan var det jag som fick dra honom om vi skulle köra i någonting högre än hans lugna, harmoniska travtakt. ;) När det kom till vardagslydnad var Zion dock en stjärna. Det var så viktigt för honom att hålla ihop och vara uppmärksam på mina signaler. Med små ljud och rörelser styrde jag honom och han var en ren fröjd att promenera omkring med. Han gjorde mig så stolt.

Även om jag fullkomligt älskar urhundarnas fantastiska personligheter (och utseende) finns det en del anledningar till att jag nu funderar på att välja en mer domesticerad ras.

Jag har insett mer och mer att jag faktiskt inte alls har något behov av en vakthund. Jag rör mig väldigt mycket ute bland folk och andra hundar. Jag vill kunna ha med mig hunden till berget när jag klättrar, utan att den ligger och vaktar min väska för förbipasserande friluftsmänniskor. Jag vill kunna ha med min hund på släktmiddagarna utan att halva familjen hoppar till i ren skräck för att hunden har hört ett ljud utanför som måste markeras.  Jag vill kunna ligga på en filt i parken, med halvslutna ögon, utan att hunden flyger upp och vaktar för en glassätande barnfamilj som råkade gå för nära. Dessa exempel är tagna ur livet med Zion (trots att han i övrigt älskade alla människor, även främmande, framför allt alla jag sa "Hej!" till). För honom helt naturliga beteenden, för mig fullt försåtliga, men för resten av samhället, helt oacceptabla. Jag kan tycka att Vilse har precis lagom mycket vakt i sig; Skäller när det ringer på dörren, eller när någon skum typ plötsligt dyker upp. Men inte ens det känner jag att jag har något behov av. De flesta hundar vaktar lite, men enligt mig får de gärna skälla så lite som möjligt (för min omgivnings skull).

Så, vilka raser har jag själv funderat över?

Eftersom jag vill ha en hund att träna både drag och lydnad/bruks med, känns någon av bruksraserna mest aktuella. Mina absoluta favoriter är holländare och malinois, men jag har även varit sugen på dobermann. Tyvärr är alla tre av den typen som folk i familjen och ute på stan skulle bli rädda för. Schäfer vill jag inte ha då jag tycker det är väldigt kul med utställningar (visa upp min hund, prata med andra som har rasen, shoppa hundgrejer och hela atmosfären). Den utställningsavlade schäfern tilltalar mig inte så mycket, bland annat på grund av det allt för slutande korset (ryggen). Om man hittar en riktigt bra vit herdehund, från arbetande föräldrar kan man kanske både ställa ut och träna/tävla. Men hur är det egentligen med inaveln och hälsan...? Rasklubbens RAS-dokument ser inte så bra ut. Och hur är det med skällandet? Jag har också varit mycket inne på korthårig collie och australian kelpie, men kelpien är för liten för drag och jag tror man ska ha ganska mycket tur om man hittar en riktigt bra draghund  i collieraserna, eller?

Det ligger också nära till hands att titta på fågelhundarna, om man vill ha en dragvillig träningskompis. Rasen flatcoated retriever hittar jag inte många "fel" i. Det är en glad, snäll hund (som kanske till och med mina hundrädda familjemedlemmar skulle tycka om), som älskar att jobba och det finns dem som används till drag. Men hur uthålliga är dem? Enda nackdelen är väl egentligen att det inte alls känns som en Matilda-hund utseendemässigt (även om de egentligen är väldigt vackra) och de kanske är lite väl tramsiga (hysteriskt glada i folk). Men annars gillar jag dem och jag tror att en sådan hade fått ett ganska kul liv hos mig och Vilse. Andra fågelhundsraser jag gillar är framför allt ungersk vizsla, långhårig vorsteh och irländsk setter. Men hur är dessa hundar i vardagen? Jag har en kompis som är jägare och som gärna vill att jag skaffar en fågelhund, så att han kan låna den när han jagar fågel. Så jaktträning kan jag ordna för hunden. Frågan är bara hur mycket jaktintresset kommer påverka den övriga träningen? Hur mycket kommer hunden kunna koncentrera sig på mig och uppgifterna, istället för att nosa runt och spana efter fåglar? Kommer man kunna träna uppletande med den, utan att den springer iväg och letar upp egna grejer?

Givetvis har jag också kollat mycket på polarhundsraserna, framför allt Siberian Husky och Grönlandshund. Ibland blir jag så sugen på drag att jag i korta perioder funderar på att skita i alla lydnads- och bruksplaner och bara satsa på draget istället. Dessa raser har dessutom en obefintlig vaktinstinkt och är glada i främlingar. Men samtidigt vill jag kunna vara ute i skog och mark med min hund lös och om inte tävla, så åtminstonde träna lite och leka med den. Har Grönlandshunden ett större föremålsintresse och större intresse för att samarbeta än en husky? Det står så väldigt olika på olika ställen man läser om Grönlandshunden. Man kan tyvärr också läsa om att den bör hållas i hundgård, eftersom den behöver stort utrymme. Men min lägenhet är större än  en hundgård. Temperaturen kanske blir lite väl hög dock och jag vill inte riskera att få en hund till med seperationsångest, så grönisen kanske är ett dumt val ändå.

Ibland blir jag också sugen på att ta hand om en stackars missförstådd och understimulerad hund som hamnat hos fel ägare. En vuxen hund har redan ett fasit på mentalitet och beteende och man kan börja träna med den tidigare. Men en valp har man större chans att anpassa till det livet man själv lever. Så det har också sina för och nackdelar. Oavsett vuxen eller valp, är rasfrågan kvarstående.

Så, vad säger ni? Har ni några erfarenheter av de olika raserna som jag nämnt, eller har några andra raser att tipsa om? Bör jag prioritera att hunden fungerar ihop med människorna i min omgivning, eller kan det vara värt att ha en roligare hund att träna med, men som kanske inte kan tas med på familjemiddagar och i den folktäta parken?

Alla åsikter och funderingar tas tacksamt emot! :)

20 kommentarer:

  1. Härligt med funderingar om hundraser ,-) Men så himla svårt.
    Själv har jag två små och en kortis.Kortisen är en underbar ras!Vänligheten själv och lyhörd. Lämnar inte min sida för folk eller vilda djur i skogen.Men jag lever ju inte ett lika aktivt liv som du gör ,-)) Även om det låter mysigt att bara dra 6 mil bort på inlines!
    Vet ju inte HUR rädda din familj är för hundar. Om det rör sig om vanlig hundrädsla eller rena fobier. Min mamma var livrädd för hundar.Men efter vi skaffat våra vande hon sig väldigt fort ,-)
    Du verkar ju hundkunnig och vill träna en massa så utan att vilja såra din familj tycker jag du ska prioritera att välja just den hundrasen du tycker verkar roligast att träna med!
    Även om jag tycker det är viktigt att hunden kan följa med på släkträffar och fungera ute där det finns en massa människor!
    Men sen är det ju att även i andras ögon en lite skrämmande ras kan ju vara som ett lamm i rätt händer och det märker ju omgivningen så då skulle det problemet lösa sig,-)
    Jo vår kortis när den var yngre drog en kärra med vår mindre hund i! Så dra kan den.
    Mysiga funderingar när du cyklar!
    Hoppas verkligen du till slut hittar en ras som du kan jobba med, det kanske dyker upp en ras du inte ens tänker på just nu ,-)
    LYCKA TILL med fortsatt resa och hundval ,-)
    Hälsn Eva

    SvaraRadera
  2. Hej! Verkligen något roligt att se fram emot - men ack så svårt... det är så mycket som ska pusslas ihop. Jag vet precis vilken typ av hundar du menar - samma som jag själv tycker är så vackra, rena linjer osv. Jag tycker du verkar ha hittat en faktstisk ras o den andra podengon var ju bedårande men risken är ju att de då är för små för det du vill göra med dem... Det finns ju en mellanpinscher som inte skrämmer folk men kanske är den också i minsta laget? Fast vår förra hund som var en dvärgpinscher hade bra med ork i sig. Ungerska viszlan är lovande. Läser du Ursulas krönika i Hundsport skulle jag kanske vara lite rädd för att den irländska settern är en väldigt stirrig ras? Sen tänker jag rent praktiskt att polarraserna kanske inte är det roligaste i en lägenhet så långt ner i landet, de ska väl helst husera ute för att må bra? Fastnade på bilden av den första du föreslog i den gruppen, Korea jindo men noterade att det stod att den inte gillade andra djur, synd. Nu blev jag allt som en pekpinnetant men det är välment!

    Du har mycket tänkande framför dig... jag hoppas att du kommer att bli nöjd med vad du än väljer o som anonym skriver - det är din hund o det i första hand du som ska trivas med den! En hund som jag tycker är vacker men inte vet något om hur den är är faraohund... kan det vara något? Ha det gott o fundera på :-)

    SvaraRadera
  3. Rasfunderingar tar ständigt upp en del av min hjärna med ;) I min roll som instruktör vill jag gärna ha personlig erfarenhet av många olika sorter, men samtidigt så måste de ju passa in i den plats de kommer ha i mitt liv. Hade jag tagit en hund enbart för utseendets skull hade jag velat ha en saluki.. Såå fina.. Men vad ska jag ha en sådan till ;)

    Kolla in den här sidan: http://lillaliam.se hon kör drag med sina riesens o sin jaktcocker.

    Jag måste tänka lite mer på dina önskemål och krav innan jag kan komma med ett konkret förslag, men ville hellre skriva lite nu än att glömma bort att skriva öht :P Tycker inte att du ska slå kelpien ur tanken än, förutom jaktcockern på lillaliam.se så vet jag två staffar, nån bullterrier och några bc:s som kör barmarksdrag och de är ju inte jättestora direkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej allihopa,
      Jag heter Herr, Rugare Sim. Jag bor i Holland och jag är en lycklig man idag? Och jag sa till mig själv att alla långivare som räddar mig och min familj från vår dåliga situation, jag kommer att hänvisa alla personer som söker lån till honom, han gav mig lycka till mig och min familj, jag var i behov av ett lån på € 300.000,00 för att starta mitt liv hela tiden eftersom jag är en ensamstående far med 2 barn. Jag träffade denna ärliga och Allah fruktade man lån långivare som hjälper mig med ett lån på 300 000,00 €, han är en Allah fruktade man, om du är i behov av lån och du kommer att betala tillbaka lånet vänligen kontakta honom berätta att (Herr, Rugare Sim) hänvisar dig till honom. Kontakta Mr Mohamed Careen via e-post: (arabloanfirmserves@gmail.com)


      LÅN Ansökningsinformation FORM
      Förnamn...
      Mellannamn.....
      2) Kön: .........
      3) Lånebelopp som behövs: .........
      4) Lånetid: ...
      5) Land: .........
      6) Hemadress: .........
      7) Mobilnummer: .........
      8) E-postadress ..........
      9) Månadsinkomst: ........................
      10) Yrke: ..............................
      11) Vilken webbplats gjorde du här om ........................
      Tack och hälsningar.
      E-post arabloanfirmserves@gmail.com

      Radera
  4. Jag ska försöka mig på att kommentera. Kryss i taket!
    Det är så spännande att planera hundköp! :) Att välja ras är ju såå svårt! Det är ju rätt viktigt att det blir bra. :)

    Min första tanke när jag läste var kelpie! Helt klart!

    Nu är inte jag så kunnig på det här med drag. Kan i stort sett inget alls om det faktiskt så det kan jag nog inte säga så mycket om.

    Men vill man både ha lydnad, bruks, drag utställning och en väldigt snäll hund så känns det som ett svårt val. Känns som man får proritera några saker framför andra kanske.

    Vill du inte ha vakt eller en reaktiv hund så hade jag valt bort malinoisen!
    Dobermann och vit herdehund är inget som lockar för mig, har träffat för många som varit så nerviga.

    Snälla hundar med väldigt lite vakt men ändå med driv känns ju som att det är fågelhundarna.
    Flatten är ju social och trevlig. Känns som att de är väligt olika i olika linjer bara.

    Vorstehn och vizlan känns mer svårmotiverade i lydnaden är settrarna. Kanske en engelsk setter? Ska du kunna ställa ut och du väljer en irländs så känns det som att de blivit så klumpiga och fluffiga...

    Kan du välja bort utställningen så kanske border collie, working kelpie eller jaktcocker kunde vara något? Visserligen en del vakt i de två förstnämda tror jag.

    Korthårs collien är ju supertrevlig! Lite skälliga och pipiga, men trevliga! :)

    En ras som jag egentligen inte har så mycket erfarenhet av är dalmatinern. Men den borde ju orka en hel del. Den ska ju kunna springa bredvid hästar.

    Om du hoppas över draget så finns det en hel del att välja på! ;)
    Jag kan tänka mig att Pumi inte alls tilltalar dig utseendemässigt, men de är ju roliga, pigga små hundar.

    Eller varför inte en Pippivalp? En aussie hänger med på det mesta! Sjukt roliga hundar! Kunde inte ha fått en bättre hund än Pippi!! Men, där finns ju en hel del vakt!

    Nu har jag kommenterat ett inlägg, om än lite ostrukturerat och flummigt... :)
    Som du förstår så kunde jag inte hålla mig borta från detta.
    Lycka till med ditt hundval, trr säkert det blir bra!
    Zion föresten, finns inte han mer? Hade ni inte delad vårdnad om honom?

    SvaraRadera
  5. Jag kan rekommendera flaten, har en själv som jag nämner i brevet som kommer ner till dig. Det är en ras som älskar att jobba. Min har mest använts på utställning och till avel, hon är en omplacering som jag fick hem 12/2-11, hon är 7 år. Hon är jakt tränad, hennes jaktprov gick dock inte bra, trots träningen så har inte överdrivet behov av att spåra eller jaga. Det enda hon jagar är bollen jag kastar, hon älskar att simma efter vad du än kastar i. Konditionen är inte den bästa, vi jobbar på den dock, men hon är med på allt. Hon kanske inte har samma hastighet i slutet av två timmars promenaden men hon följer gärna med ut igen en halvtimme senare. :)

    Du ville ju gärna ha fler tips på raser och jag måste då nämna kungs pudel. Det är/var inte en ras jag tänkte på i första taget för två år sedan men en kompis skaffade en och han älskar att jobba. En pudel är mångsidig, har visserligen inte hört talas om någon som tränat drag med en pudel men jag tvivlar på att det vore omöjligt. Innan jag blev erbjuden Nikki så funderade jag på att skaffa mig en kungs pudel just för att de är så mångsidiga. Kompisen är ofta ute på långpromenader i skog och mark, hunden har massor med energi till vad du en ber honom om. Han följer alltid med när de åker hit till Sverige på semester. Denna pudel har en tendens att skälla när folk passerar "hans" gata men det är inget som är typiskt för pudeln utan nog mer en personlighets grej.

    Min Nikki skäller när folk försöker gå in genom en låst dörr utan att ringa på först, jag höll på att dö första gången det hände, dock visade det sig vara min mamma som kom. Det händer att hon skäller ibland när hon hör något utan för huset, bor i lgh, dock jobbar vi på att bli av med den biten. i och med att hon var 6 när jag hämtade henne så är hon van vid att bo på landet i kennel, avelshund i Danmark och sista kullen i Sverige.

    Jag hoppas att det var till lite hjälp i alla fall.

    Vänligen
    Sonja och Nikki

    SvaraRadera
  6. Tack så väldans mycket för alla era svar! Det har varit väldigt kul att läsa och gett mig en del nya funderingar. Jag svarar på ett i taget och börjar helt enkelt uppefrån och ner. :)

    SvaraRadera
  7. Hej Eva!

    Tack för det du delade med dig av dina erfarenheter av kårthårscollien! Det är så bra att höra från olika håll och av sådana som har raserna själva.

    Kul att höra att du låtit din collie dra! Min hund ska dock inte bara klara av att dra en kärra, utan älska att dra, kanske flera mil på en dag. Självklart kan man få en individ som antingen älskar eller hatar drag, oavsett vilken ras man väljer, men jag vill att det generellt ska vara stor chans att den kommer gilla drag. Det är där jag tvekar lite på collien och de andra vallhundsraserna. Men samtidigt är jag väldigt sugen på både kelpie och collie!

    /Matilda

    SvaraRadera
  8. Tack för ditt svar, MarMilS!

    Jag håller med dig, faraohunden är väldigt vacker, liksom jindon och framför allt podengon. Men inga av dessa raser "fungerar" till det jag vill använda nästa hund till. ;)

    Mellanpinschern är för vaktig och för liten, annars gillar jag dem väldigt mycket faktiskt!

    Settern gillar jag lika mycket som flatten, men jag skulle nog välja den sistnämnda, lite på grund av jaktlusten.

    Som sagt, mycket som ska passa! ;)

    SvaraRadera
  9. Lovisa och Cristina! Jag svarar till er två tillsammans, eftersom ni har tipsat lite om samma grejer. Samt att ni både har aussie (i övrigt staffe och beardis, för varandras vetskap), samt jobbar som instruktörer, samt träffar mycket olika hundar av mycket olika raser. Så det känns som att ni är samma person. Nej, jag skojade bara. ;) Men i alla fall:

    Så kul att ni hittade hit själv! Ni stod nämligen både två på min lista för de personer jag tänkte maila och säga typ "Hejsan, kan inte du gå in på min blogg och läsa inlägget om rasfunderingar?", eller något liknande. ;) Ni vet båda vilken fas jag befinner mig i just nu. Jag är exalterad, lycklig, förväntansfull och frustrerad i en härlig mix av känslor. jag är fullkomligt övertygad om att ni vet precis hur jag känner.

    Så till raserna!

    Ni tycker både att jag inte ska slå bort de "små" (medelstora) raserna ur tankarna. Men ja... Alltså. Jag förstår precis hur ni menar, med att även en liten hund kan dra och bli duktig på det. Men skillnaden på styrkan är ändå ett faktum. Jag vill ha en hund som är stark och som kan dra långt och uthålligt. En hund som jag kan spänna i skackel framför min cykelvagn och låta den dra ungen (om det nu blir någon i framtiden) under promenaderna. Jag är osäker på att en kelpietik skulle klara av och framför allt uppskatta det. Allt mindre än så går bort. Jag har redan den lilla hunden, nu vill jag ha en stor igen.

    Jag är väl medveten om vem Anna-Carin med Liam och Neo (och tidigare Hoover) är. Vi hängde på Zonnens hundforum under en ganska lång period samtidigt. När jag sökte på Grönlandshund på Alltomhundar, såg jag förresten att hon också var nyfiken på rasen. :)Jag har ingen aning om hon kommer ihåg mig, men hon kanske skulle känna igenom Zion. Jag har själv varit inne på riesen (en av mina gamla favoriter) med den går bort på grund av trimning och vakt.

    Fortsättning följer (inlägget blev för långt):

    SvaraRadera
  10. Kelpie, ja. Jag bara älskar dem! Men hur är det egentligen med vallhundar och drag? Det känns ologisk att en vallhund ska gilla att jobba intensivt och uthålligt MOT en? Men kanske är det för att jag aldrig sett någon som tränat (målmedvetet) drag med vallhund.

    Aussin är en underbart söt hund. Jag har också fått bilden av att den är riktigt rolig att jobba med, intelligent och förståndig. Men om jag nu ska välja en vallhund föredrar jag kelpien, eller kårthårscollien, på grund av att jag gillar kårthårigt (med undantag för visa raser). Lovisas Fendi är nedrakad, vilket har väckt en del negativa reaktioner. Själv tycker jag att Fendi är den snyggaste aussin jag sett. :)

    Nackdelarna med vallhundarna då (inkl fördomar):
    OBS! Mycket generaliserat för kelpie, aussi, border, bearded, kh collie.
    ¤ Skälliga
    ¤ Vaktiga
    ¤ Stirriga (på gott och ont)
    ¤ Risk för nervositet/rädsla
    ¤ Risk för att den inte ÄLSKAR att träna drag

    Säg gärna emot mig! ;) Kelpien har hur som helst tassat tillbaka i mina tankar lite nu, speciellt eftersom ni både talar för den.

    Svar på Crissis andra rasförslag:

    Du har rätt angående malinoisen (och holländaren hämnar där också). Kanske i framtiden om jag får behov av en riktig tjänstehund.

    Dobermann var jag riktigt mycket inne på, tills jag besökte ett par utställningar och noterade hur de betedde sig där (till skillnad på när man träffar dem i lugna miljöer, en och en). Skäll, stirr och farträdsla (i bemärkelsen panikgnaga i sin mattes armar).

    Vit herdehund har jag en annan uppfattning om. Skälliga, men ändå sansade och vänliga. Mildare än en schäfer, men med samma typ av arbetslust (dock inte lika stark). Men jag har nog träffat för få för att bilda mig en riktig uppfattning. Hälsan skrämmer mig också, som sagt.

    Dalmatinern har jag också kollat en del på (ja, nu har jag i och för sig "kollat" på hundratals raser, men ändå). Säker skitbra till draget, men lite mer svårmotiverad i lydnad och bruks, samt lite för skarp och vaktig.

    Nej, jag vill ställa ut och jakcocker...? Skitsöta, smarta, men inget för mig. Den är väl som en flatte, fast mycket, mycket mindre (och möjligen lite mindre flammsig). Eller? :)

    Nej, pumi är för liten och för fluffig. Men däremot mudin, den gillar jag. Dock ett big no no, för skällandet.

    Jag har väl egentligen kört uteslutningsmetoden ytterligare några steg och hamnat på:
    Vallhund? I så fall kelpie (eller kanske kh collie).
    Brukshund? I så fall vit herdehund.
    Fågelhund? I så fall flatcoated.
    Polarhund? Nej, det fungerar inte.

    Men antagligen kommer jag att ångra mig några vändor till... ;)

    STORT tack för svaren!

    SvaraRadera
  11. Cristina; Zion dog i ett epileptiskt anfall, i februari i år. Jag skrev på Facebook och förklarade vad som hänt och sen har jag inte velat prata mer om det. Vi hade delad vårdnad om honom i två år (från 3-5), efter att jag varit i Thailand hade jag nämligen honom själv tills han blev tre. När han blev 5 år fick han flytta till Gustav och hans sambo där han skulle stanna livet ut. De var två om honom (plus familj som också passade honom och älskade honom) och där behövde han nästan aldrig vara ensam hemma. Det var det enda argumentet som fick mig att ta det fruktansvärda beslutet. Han borde ha flyttat till Gustav tidigare, eftersom han hade det bättre där, men jag ville inte släppa honom. Tillslut gjorde jag det ändå. Ett halvår senare dog han.

    SvaraRadera
  12. Sonja:

    Åh, vad jag hade hoppats att någon som har flatte skulle svara! Så glad jag blev nu. :)

    Var kommer din hund från? Jag har (genom Internet) fastnat för Skattkammarens kennel, som lyckligtvis ligger i Malmö. Dels på grund av allt jag läst och dels på grund av att jag träffat ett par hundar från henne (en av dem narkotikahund), vilka jag verkligen gillat!

    Skönt att höra att din hund hellre jobbar tillsammans med dig än jagar själv. Men det är nog typiskt för retrieverna i allmänhet. Ett stort plus! Också kul att höra på vilket sätt din hund vaktar. På den nivån har jag inga problem med det. Jag kan också tänka mig att din hund vaktar mer eftersom hon kommit till en ny miljö där hon är obekant med ljuden runt omkring henne.

    Pudeln tycker jag är en fantastisk hund. Min bror har en dvärgpudel. En härlig liten kille, full av energi och som kan hur många konster som helst! Men jag har uppfattningen om att nästan alla pudlar skäller och vaktar "för mycket". Tyvärr går den i slutänden ändå bort på grund av att jag vill ställa ut min hund och jag föredrar pudlar nedrakade (i alla fall om man ska träna lydnad, bruks och drag med den).

    Tack så mycket för dina erfarenheter och funderingar!

    /Matilda

    SvaraRadera
  13. Del 1

    Funderande också på storpudeln till dig, men tänkte att du skulle aldrig gå med på den pälsen! :P
    Storpudeln är väl inte riktigt som de andra pudlarna? Har jag inte helt fel för mig så parar man de andra storlekarna med varandra och sen mäter in valparna?! Medans storpudlen bara paras med andra storpudlar. Eller har jag helt fel?
    Har i alla fall fått för mig att de stora är mer sansade och lite mer åt brukshållet.

    När du har ungar som ska åka skrinda efter hunden så har du ändå mer än en hund, så då gör de inget att de är lite mindre. De får hjälpas åt att dra! :)

    Hur mycket päls aussien har beror ju helt ifrån vilka linjer du väljer. Vissa ser ju ut som berner sennen och vissa som nakna border collies. Men värre än flatten eller setter är det ju inte. Så välj inte bort dem av den anledningen!
    Om jag ska svara på dina fördomar om vallraserna så skulle jag inte säga att alla är skälliga.
    Pippi (aussien) är ju ganska reaktiv och vaktig så hon skäller ju när hon vaktar. Men hon är ingen hund som står och skäller om hon är uppbunden eller av någon annan anledning. Hon kan "snacka" lite ibland, om hon t ex får syn på en kul hund eller ibland i träningen. Men inte så ofta.
    Jennie (beardisen) har tyvärr blivit ganska skällig på sista tiden... Jag tror hon börjar se dåligt och hon hör lite "spöken" ibland. Sen tror jag hon hittar på lite saker att göra när hon fått för lite att göra. Hon kan inte hänga med på allt längre pga sin artros.

    Jag hade ju en BC som daghund ett tag och hon var också vaktig, men inte skällig.

    Därimot mudi, pumi och puli tycker jag verkar vara skälliga. Men de jobbar ju mer med skall.

    Här finns en hel del KH collies häromkring och de är väldigt ljudliga av sig. Det var anledningen till att det inte blev en sån för mig (plus att jag tycker de är rätt fula, ursäkta!).

    SvaraRadera
  14. Del 2


    Så var det det här med stirriga och nerviga samt rädslor...
    Det är ju ett känt faktum att det finns väldigt mycket rädslor bland beardisarna... Men en sån skulle jag inte rekommendera dig ändå.

    Många vallhundar är väldigt kvicka och snabba och kan nog upplevas som stirriga.
    Nu är Pippi fortfarande väldigt ung. Men vi har fått jobba en del med passivitet. Hon är jäkligt cool om vi är på klubben, jag kan lägga henne och gå och fixa med saker och hon är helt lugn. Jag kan ha med henne på tävlingar och sätta mig någon stans och hon lägger sig.
    I själva träningen så är hon väldigt lugn och eftertänksam! Tränar vi in en ny sak så ser man riktigt hur hon funderar och tänker och gör medvetna drag. Hon är såå rolig att träna!

    Men om vi åker bort och ha med henne och släpper in henne på en fest så kan hon bli lite stissig och ska springa runt o ha koll på alla. Eller om det kommer folk hit. Men vi har tyvärr inte tränat så mycket på det och det lägger sig efter en stund, sen går hon och sover.

    Det finns rädslor hon aussien. Man får verkligen välja linjer med omsorg! Det finns väl en del reserverade. Men det är ju bara att kolla MH:n.
    En del aussies reagerar, men släpper det sen snabbt och det tycker jag är okej. Till skillnad från min beardis som blir rädd, men vill inte ta itu med det sen och släpper det INTE!
    (Pippis MH finns föresten på film här: www.lurvtussarna.bloggplatsen.se om du vill se.)

    Drag kan jag som sagt för lite om. Men skulle kunna tänka mig att aussien skulle fungera. De är ju rätt duktiga på att jobba självständigt i andra grenar... Och uthålliga är de.

    Dalmatinern vet jag som sagt inte så jättemycket om, men hade en sjukt duktigt precis på kurs! Den var väldigt lättmotiverad om de fick jobba med mat eller godis, lite mindre intresserad av lek.

    Men det låter ju som att en flatt kanske skulle passa bäst? Eller en jaktgolden om du kan tänka dig att slopa utställning. Har sett några riktigt grymma med så mycket motor!

    Så tråkigt att höra om Zion. Nu när jag läser det så undrar jag om jag inte sett det tidigare, att jag bara glömt det.

    Ännu ett långt flummigt svar från mig som jag inte vet om du blev mycket klokare av...
    Känns som vi får ses över en fika och diskutera när du kommit hem. Kommer väl att låta som förr på den gamla goda tiden skulle jag gissa. :P

    Föresten, jag har en tredje hund också, en schäfer/rottis. :)

    SvaraRadera
  15. Har du sett på jaktgolden? Lettere i kroppen enn den vanlige utstillingsvarianten, og burde absolutt egne seg til lydighet/spor samtidig som den har mye energi og er fysisk utholdende.

    Ellers hørtes flat og storpuddel ut som gode kandidater syns jeg:)

    SvaraRadera
  16. Kommer lista en hög med hundraser här som poppade upp i mitt huvud och som kanske får dig att tänka utanför boxen så du inte låser dig :)

    American Akita
    Appenzeller Sennenhund
    Bearded Collie
    Berger des Pyrénées à Face Rase
    Curly Coated Retriever
    Gordonsetter
    Pyrenéerhund
    Rhodesian Ridgeback
    Thai Ridgeback Dog
    Weimaraner

    Några tips mest :)

    SvaraRadera
  17. Jag röstar såklart på en Kelpie! Men så länge jag får passa den ofta kan jag nöja mig med något av de andra alternativen också ;)

    Själv har jag sån vansinnig hundabstinens nu när Vilse varit borta alldeles för länge. Efter att ha varit och hälsat på världens härligaste kelpies i våras insåg jag att det skulle bli svårt att få in en sån i mitt liv och la hundplanerna på hyllan för tillfället. Nu har jag dock börjat fundera på om en mindre ras kanske skulle göra det lite smidigare att få livet att gå ihop. Och av någon konstig anledning har jag fastnat för Staffordshire Bullterrier. En liten hund som ändå är lite som en stor hund :P Robust, lättlärd, mycket energi, stort hjärta (och mun) och förhoppningsvis älskar de att åka motorcykel.

    Vad säger du? Ska jag slå till? :P

    SvaraRadera
  18. Övervägt en Australian shepherd? Allround-hundar, särskilt de lättare "working aussies". Lagom stora och så är det väldigt fina och gör sällan människor rädda, snarare fascinerade. =) Loke är med på allt jag föreslår, men klarar lätt av en vecka utan någon direkt aktivitet. Passar perfekt för den klickerfrälste, aussies är skärpta och smarta och gillar att klura. Du kan se honom på bloggen. Sedan har han även en Youtubekanal. ;) http://www.youtube.com/Silivr1 Vi funderar på att cykla runt i Sverige någon gång när jag och mannen lyckas vara lediga en längre period samtidigt och därför hittade jag din blogg. =) Loke hängde med på mitt cykelförslag som ingenting redan från start också. Anything goes. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Matilda.

      Vet att du funderar över raser och vill ha tips på vilken ras som kan
      Passa dig. Nu är det så att jag och min familj letar hund och har fastnat
      För just Canaan. Eftersom det inte är många här i Sverige som äger en
      Sådan är det svårt att hitta privatpersoner att fråga om rasen. Tänkte
      därför passa på att fråga dig hur en Canaan är. Passar dem i en barn-
      familj? Är det något särskilt man bör tänka på när det gäller rasen? Det jag läst
      som känns negativt är att den lätt hamnar i slagsmål, stämmer det? Vet att alla individer
      Är olika men vill ändå fråga dig som har erfarenhet av rasen .

      Vänliga hälsningar Amanda:)

      Radera