fredag 24 juni 2011

Mot Danmark

21 juni


Nu sitter jag och Vilse i det lilla rummet märkt "kennel" på färjan mellan Norge och Danmark. Här måste hunden förvaras under hela båtresan på 3 timmar och 15 min. Jag skulle aldrig komma på tanken att lämna Vilsepilse ensam här nere, så jag fick låna en stol och nu sitter vi här tillsammans och väntar ut tiden. Eller ja, så illa är det inte. Vilse sover som en stock efter lite cykelmotionering i hamnen och jag sitter och sorterar bilder på datorn och skriver till bloggen. Niklas springer lite småberusad mellan det här rummet, taxfreen och båtdäcket. Det här har han köpt med ner hit och har därmed tillfredsställt både mig och sig själv:
Såhär glad är Niklas. :)

Alltså, jag är ledsen att jag inte har uppdaterat bloggen på så länge. Vi har helt enkelt inte hittat något internet. Den enda gången jag har kommit i kontakt med internet var när jag var på besök på kennel A, men då kändes det både ofint och trist att sitta med det här, istället för att umgås med Berit och gossa med hundar. Det finns visserligen internet här på båten, men det kostar 70 kr. Så tyvärr får bloggen vänta ytterligare någon dag till. Håll ut!

Nu lämnar vi uppförsbackarnas land och ger oss in i motvindarnas land!
 Hejdå Norge!
Hej Danmark!

Min bästa cykelkompis

20 juni

 
Ikväll hade jag och Niklas vårt första bråk, eller ja, diskussion snarare. Eller vi spydde helt enkelt ut lite skit på varandra. Saker som man gått och småirriterat sig på i två veckor, men inte vågat berätta för varandra. Niklas irriterade sig bland annat på att jag pratar så jäkla mycket om hundar och barn. Haha, alla som känner mig kan nog förstå honom, so do I. :) Och jag ska verkligen tänka på det framöver. Själv har jag bland annat irriterat mig på att Niklas alltid låter som att han kan allt om cyklar och långturer och att jag är nybörjaren som hela tiden behöver hans hjälp. Han säger saker som "vi måste kolla upp det till din cykel" (som att han hade ett ansvar över den) och "det där är en klassiker", när det sker ett misstag någonstans. Han vill berätta och visa för mig hur saker och ting fungerar på långturer, när jag med mina 300 mil genom olika länder, anser mig ha minst lika stor erfarenhet som honom (förutom när det gäller just cykelns mekanik, som han är väldigt duktig på) Jag stör mig också på att nästan alla vi möter vänder sig till Niklas och frågar om resan, om hur långt vi har cyklat, var vi ska cykla och varför. De tar för givet att Niklas är den som styrt upp allting och att jag är hans flickvän som han lyckats dra med sig på resan. Självklart kan inte han hjälpa att det är så, men jag kan störa mig på att han gärna spelar med och pratar på, medan jag står i bakgrunden och inte får en syl i vädret.

Det kan också bli lite fel ibland när vi ska ta olika beslut. Jag är ju en sådan som gärna säger vad jag tycker och jag gillar att organisera, planera, diskutera. Men jag gör det gärna tillsammans med andra. Jag vill att Niklas ska vara lika delaktig i besluten som jag, men när jag frågar honom om hur vi ska göra säger han nästan alltid "det är upp till dig", varpå jag kan bli irriterad och svara "nej, det är upp till oss båda, kan du säga vad du tycker!". Och det kan i sin tur göra honom irriterad eftersom han helt enkelt inte vill ta besluten, eftersom det inte är så viktigt för honom hur det blir.

Det var så otroligt skönt att prata ut om allt det här. Jag kände mig inte speciellt arg på honom under samtalet, utan bara så himla lättad över att få berätta vad jag kände. Det var också väldigt intressant att höra vad han tyckte om mig och jag är så glad att han verkligen stod upp för det han tyckte och sa ifrån om vad han inte gillade hos mig. Nu vet vi både vad vi ska tänka på framöver.

Så sent som tidigare idag tänkte jag på att jag skulle skriva i bloggen om hur överraskad jag är över hur bra vi har kommit överens under dessa två veckor. :) Och jag vill fortfarande skriva det. Jag tycker om möjligt mer om Niklas nu efter diskussionen vi hade ikväll. Förutom de här små grejer jag har irriterat mig över har jag upptäckt hur snäll, generös och rolig Niklas är. Jag har förvånats över hur vi har kunnat hålla humöret uppe ihop, trots alla de påfrestningar vi har utsatts för, varje dag, under resan. Vi är i princip alltid snälla, trevliga och hjälpsamma mot varandra och jag hoppas att det håller i sig i 3,5 månad till. Att vi kommer börja bråka under resan tvivlar jag inte på och jag tror säkert att det kommer fler inlägg i bloggen om hur jag känner för Niklas, men i det stora hela tror jag på att vi kommer vara goda vänner, för alltid.

Intressant kuriosa längst vägen


Holländsk cykelsällskap

På en campingplats någonstans söder om Belkin träffade vi Peter, en van cyklist från Holland som tagit flyget till Norge för en månads cykling. Eftersom vi, efter en lång krävande dags cykling, kom till campingplatsen vid 22.30, stupade jag i sovsäck nästan direkt och pratade bara som hastigast med Peter innan vi sa godnatt. Och eftersom jag själv inte kände till namnen på de orter vi skulle cykla förbi dagen efter förstod jag inte att han skulle köra samma väg som vi.

På eftermiddagen därpå visade det sig att den färjan han pratat om att han skulle ta var den samma som vi stod och väntade på när han kom cyklandes. Vi spenderade sedan ett dygn ihop och här kommer lite bilder från det:

 
Så mycket man har att prata om med andra långfärdscyklister.

När vi kom fram till stället vi skulle ta en färja från till Risør, visade det sig att den gick först nästa morgon, så vi fick hitta en bit gräs att slå läger på.
 Jag var verkligen tvungen att tvätta mig (efter 3 dagar)! Det var bara att hoppa i där det fanns vatten (i hamnen bredvid den lilla söta färjan). Det var sjukt kallt och det kryllade av fiskar i vattnet och sjöstjärnor på botten. Jag blev också överraskad över att det var saltvatten, tänkte inte på att det var en vik... :P Men hur som helst, det var helt underbart att bli ren.
 Niklas passade också på.
 Badad och lycklig.
 Sköljde av ben och fötter i sötvatten efteråt.
Sen blev det mat, kakor och te.
 Värsta smörgåsbordet ju!
 På morgonen gick färjan ut från viken.
 "När jag blir stor ska jag också jobba på en båt."
 Han hade nog lite dålig syn.
 Norska skärgården är så vacker.
Sen blev det frukost i hamnen.

Niklas och jag ville ta snabbaste vägen  ner till Kristiansand, medan Peter valde den fina cykelrutten längst kusten, så vi skildes vid Tvedestrand.

Peter, om du lyckas med google translate: Lycka till på färden! Kanske vi träffar på varandra igen på någon cykeltur igen någonstans i världen. :)

En blöt och lerig dag

17 juni

Det regnade när vi vaknade och det öste sedan ner i stort sett hela dagen. Våra försök att orientera oss i regnet misslyckades lite och vi hamnade tillslut ute i Norska skärgården. Den här dagen blev mycket speciell och ändå lite mysig trots våra motgångar.
 Såhär glada var vi när vi kom till Tønsberg efter timmar av ösregn. ;) Här var en liten stunds uppehåll, därav hade kameran plockats fram. Man vill ju inte gärna ha den ute i regnet. Alltså bara så ni vet, det har regnat mer än hälften av alla dagar vi har cyklat, men det blir inga bilder då. Därför kanske det ser ut som att vi mest har fint väder. Så är det tyvärr inte.
 Jo, såhär fortsatte dagen. Vi råkade cykla ut på en halvö, rakt söderut från Tønsberg. Nästa färja till Engø och fastlandet gick 2 timmar och 20 minuter senare och det ösregnade... Inget vi hade lust att stå och vänta i så länge. Vårt andra problem var att vi inte hade några kontanter till färjan och det var en mil till närmaste bankomat. Inget vi hade lust att cykla till. Som tur var sa kaptenen på den båt som gick till Veierland att vi kunde åka med dit och där kunde vi hämta ut pengar. Båten till Engø skulle köra förbi där också, två timmar senare. Det erbjudandet tog vi tacksamt emot!
 Sen skulle vi orientera oss på Veierland... :P
Men fint var det!
 Det fanns ganska bra skyltar att följa, som lede en lite hit och dit. :)

 Tillslut kom vi då äntligen fram till den kiosk där de påstods att man kunde ta ut pengar. Men maskinen ville varken taVisa eller Mastercard... Vid det här laget fick vi lite panik. Helt plötsligt dök det upp två fantastiska kvinnor som bara "ja, men ni kan ju bara låna 300 kr av oss, så kan ni föra över det sen när ni har möjlighet. Inga problem!". SÅ himla snällt!

 Vi lyckades ta oss runt ön och fick alltså tag i pengar tillslut. Vi fick reda på Veierland är en ö med ca 150 invånare. Det var 7 km till kiosken som låg centralt på ön, så det var en perfekt liten ö att cykla omkring på. Ett ställe som jag verkligen kan rekommendera för den som vill komma bort från vardagen lite. Men välj helst en dag med fint väder. :)
Det här var så charmigt! Intill båtkajen låg en massa kärror av olika slag, som öfolket använde sig av när de varit på fastlandet och handlat. :) Varje familj hade vars en kärra, märkt med efternamn.
 Det fanns nära 100 st.
 Man blev leeerig av att vara på Veierland i regnet.
Sötnosen. <3
 Blä.
 Men det nya regnskyddet klarade trycker galant!
 Sen kom då äntligen färgan.
Vilse var för lerig för att sitta i vegnen, så han fick ligga på packningen istället, men det fungerade fint (han har bra balans)! Sen fick jag tvätta honom lite innan vi kunde fortsätta till ner mot Larvik.

Campingliv

16 juni

När jag och Vilse kom tillbaka till campingen i Horten såg det ut såhär... ;)
Niklas hade lagt ut det mesta på tork och börjat packa för fortsatt färd söderut. Jag och Vilse slängde oss ner på gräsmattan, helt utslagna efter två dagars resande. När Nilklas då frågade om jag var sugen på en vilodag till kunde jag inte annat än att nicka. Första riktigta vilodagen på 10 dagar.
Det är Niklas två öl till vänster och min till höger. Ja, mer öl än så tyckte jag inte att jag hade råd med i Norge... Min kostade ca 25 kr och Niklas kostade ca 55 kr/st (på ICA).
Han var i alla fall sjukt nöjd.

Det blev en underbar dag! Vi cyklade ner till centrum (så ja, cykling blev det även denna dag, dock utan packning) och gick lite i olika sportaffärer. Niklas köpte nya bromsbelägg, eftersom han redan slitit ut sina i alla de backar vi har kört i. Själv hittade jag äntligen ett nytt regnslydd, ett riktigt bra från Bergans. Trots att priset var förvånadsvärt lågt motsvarade det 4 dagsbudgetar. Men ja, det kan vara värt att svälta för att hålla packningen torr. Det gället att prioritera rätt.

Vi pratade om att grilla på kvällen och köpte därför med oss majs hem från stan. Sen insåg vi att det var ganska dumt att slösa pengar på engångsgrill, eller kol, så vi kokte majsen istället. Men med smör och salt belv det ändå riktigt gott!
På campingen var det fullt av små fåglar som skrek (eller pep) efter mat. De satte sig och bajsade både på cyklarna och tältet och fick Vilse att resa på sig och lägga sig någon annan stans (ja, han har lite respekt för fåglar). :) Men så söta de var. Och titta, en kom till och med fram och åt ur handen.
Det var så fint väder hela dagen och på kvällen var det fortfarande ganska varmt. Vi satte upp vårt myggnät och bestämde oss för att ligga där inne och chilla på kvällen. Det är ju så mysigt att vara utomhus, men myggen vill man helst slippa.
Efter en stund tyckte Niklas att det blev för kallt och gick in i tältet. Med en liten podengo i sovsäcken håller man sig däremot alldeles lagom varm, trots att det blåser ganska mycket, så Vilse och jag sov kvar där ute långt in på natten. Jag hade flyttat över dit Niklas låg, närmast hans cykel. Jag vaknade sen på det mest brutala sätt jag någonsin vaknat på, nämligen genom att cykeln välte över mig...! Jag är så himla glad att Vilse låg på andra sidan om mig och klarade sig helt från att få cykeln på sig. Eftersom han låg inne i sovsäcken såg han inte ens vad som hände, så han blev inte särskilt bekymrad. Jag fick ropa på hjälp av Niklas som kom och lyfte upp cykeln. Lite ont fick jag över kroppen och ett märke i ansiktet + lite olja, annars gick det bra. :)

Och vet ni vad jag gjorde sen, som var så otroligt korkat? Mörbultad som jag var efter att jag fått cykeln över mig kröp jag direkt in i tältet och somnade, utan att sätta på det nya regnskyddet som jag så omsorgsfult lagt fram brevid cykeln tidigare på kvällen... Den starka blåsten var ju ett säkert tecken på att regnet var på väg, men det tänkte inte jag på då. Vid 5 på morgonen vaknade jag och hörde regnet mot tältduken och då rusade jag ut för att dra över regnskyddet över den redan våta packningen. Typiskt. Sen regnade det ta mig f*n heeela dagen därpå och det var ett rent helvete att ta sig fram på grund av det plus en massa andra krångligheter, men det är en annan historia.

Besök hos Alertness korthåriga collies och Norska kennelkluben

15-16 juni

Jag behövde ha ett par grejer skickade till Norge och vad passade då intebättre än att kombinera posthämtning med ett kennelbesök? Eftersom korthårig collie är en av mina favoritraser tittade jag på norska collieklubbens hemsida och fick se att Berit som har kennel Alertness bodde i Løken. Jag sökte efter löken på google maps och såg till min glädje att det låg precis på vägen där vi hade tänkt cykla (mellan Horten och Kristiansand). Jag mailade Beit, som visade sig vara supertrevlig och sa att både posten och vi var välkommna!

När vi, efter ett par dagars cykling i Norge, nådde Horten började vi titta på de lokala karterna för att se exakt var Løken låg. Men vi hittade inte det någon stans. En snäll kille i en matbutik (som inte heller hade en aning om var Løken låg) hjälpte mig att hitta Berit på Gulasidorna. Det visade sig att det fanns flera "Løken" i Norge och den där Berit bor låg nio mil därifrån, bara ett par mil från där vi hade cyklat förbi dagen innan... Att cykla tillbaka nio mil var ingen varken jag eller Niklas var sugen på, så vi löste det istället så att jag och Vilse tog tåget till kennel Alertness, medan Niklas tog en vilodag på en camping i Horten.

Det blev en lång, krånglig och ganska dyr resa till Løken, med färja, olika tåg och en lång busstur. Men det var det absolut värt! Hundarna var underbart fina och det var jättekul att snacka hund med Berit, vilket vi förståss gjorde hela kvällen. Jag blev dessutom erbjuden mycket god mat och husrum och på morgonen kunde jag ta ett långt, varmt bad innan vi gav oss av. Här kommer lite bilder från besöket:
Oj vad kul det var att springa och leka med valpen Kit!
Så fin tjej!
 Valpmys.
 Busig Nelson.
 Han var också duktig på lydnad.
Sötaste valpansiktet!

Det visade sig att Berit jobbade på Norska Kennelklubben och på morgonen åkte jag och Vilse med henne till jobbet för en liten rundvandring. Det var jättekul att se hur allt såg ut och att träffa personalens alla hundar!
 Här fans bland annat en labbe och en chesapeake. <3
 Och en liten norsk buhundsvalp. :)
Berit och Vilse på Norska Kennelklubben.

Tusen tack, Berit! Jag är jätteglad att jag fick träffa dig och hundarna.