fredag 29 juli 2011

C'est la police!

När man ligger i sitt tält en sen kväll i Frankrike, på en plats som kanske inte är helt okej att tälta på, då är man inte så kaxig när man hör tre par grova kängor närma sig i gräset.

Vi vet att man inte får slå upp sitt tält var som helst och framför allt inte i ett land som saknar allemansrätt (vilket i princip alla länder förutom Sverige gör). Och i vilket fall som helst får man inte slå upp sitt tält på en gräsmatta bakom en Intersport-butik på ett jättestort köpområde. Det här är alltså inget jag på något sätt rekommenderar. Men är det sent på kvällen och man är jättetrött och man inser att det skulle ta ett par timmar att ta sig ur staden och hitta en lämplig tältplats längst med landsvägen, då kan det hända att man tar mer eller mindre felaktiga beslut. Igår kväll blev det så.
Jag och Niklas låg i vars ett tält och småpratade lite genom tältdukarna. Niklas har nämligen köpt ett litet enmanstält (haha, nu höll jag på att skriva engångstält, tur jag inte gjorde det för då hade det blivit liv). Niklas är väldigt stolt över sitt pop-up-tält som är av märket Quechua och kostade 29.9 euro. ;) Det är rätt skönt att inte vara helt bundna till varandra. Vill man dra åt varsitt håll en dag eller två kan man göra det, om man har varsitt tält. Det är också rätt skönt att kunna sova en hel natt utan en snarkande Niklas bredvid sig.
Man är alltid lite nojig när tältet inte står där det borde och det kan då vara lite svårt att sova.Vi hade legat vakna en stund då ett larm helt plötsligt började tjuta över hela området. Vad skulle vi göra liksom? Man kan ju inte gärna kasta ihop sina saker, packa ner tälten och rusa därifrån. Så vi låg kvar med hjärtat i halsgropen och väntade. Efter en stund slutade larmet att tjuta. "Hoppas det var ett brandlarm eller något, så att de inte kommer och söker av området", sa jag till Niklas. Men sådan tur skulle vi inte ha.

Efter ungefär 15 minuter hörde vi en bil sakta in och stanna ett par hundra meter bort. Snart lystes våra tält upp av värsta strålkastarljuset. Då tänkte man typ: "attans...", eller något liknande.

"C'est la police!" hördes utanför tältet. Niklas dragkedja gick upp först. Han försökte förklara så ursäktande som möjligt om varför vi hamnat där. När jag själv stack ut huvudet var det enda jag fick fram ett dumt "Bon soir". Tre beväpnade poliser i lite mer militärisk uniform än vad vi är vana vid stod utanför och granskade Niklas pass. Sen skrattade de till, antagligen när de förstod att vi hade cyklat från Sverige. De frågade sedan om vi sett något på området och Niklas berättade att vi sett en man köra in och slänga något i en container en stund innan larmet gick. Efteråt var han rätt stolt över att han "hjälpt fransk polis med vittnesuppgifter", haha.

Jag är rätt stolt över min vakthund, som vaknade ur sin djupa sömn och började buffa när de oväntade fotstegen hördes uppskattningsvis 30 m från tältet. Sen tycker jag väl inte att det är direkt passande att min lille podengo får utbrott och skäller ut tre beväpnade poliser när det är vi som egentligen inte ska vara där. Men med ett litet försiktigt grepp runt hans nos lyckades jag hålla vaktandet på en mycket diskret nivå.

Poliserna tycktes i alla fall bestämma sig för att vi var rätt harmlösa och lät oss faktiskt sova kvar på platsen. Man kan tydligen få väldigt höga böter för otillåten tältning, så vi hade tur med att de här poliserna var så snälla. Har man fått polistillstånd för uppsättning av tält borde man kunna sova rätt gott, men skakiga som vi var efter händelsen tog det lång tid innan vi tillslut föll i sömn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar