söndag 25 september 2011

Födelsedagen och det officiella beskedet

Idag fyller jag 25 år. Det betyder att jag nu tar steget in i vuxenvärlden på riktigt, vilket känns konstigt, men ändå helt okej. Jag har nu levt en fjärdedel av mitt liv (jag tänker nämligen bli 100 år, varken mer eller mindre) och det känns också konstigt och lite läskigt, men ändå helt okej det med. Jag har i alla fall hunnit med en del på mina 25 år. Bland annat bott på 17 olika adresser, pluggat på roliga utbildningar, jobbat med mina drömjobb (djurpark, djuraffär och guide utomlands), varit matte till två fantastiska hundar, samt cyklat nästan hela Europa runt.

Idag har jag tagit ett beslut. Det kommer göra en del av er besvikna och andra glada. Jag har nämligen bestämt mig för att ge upp letandet efter en ny reskompis och åka hem från Malaga. Det har varit väldigt jobbigt att gå (eller cykla) omkring och inte veta hur saker och ting kommer att bli. Jag behöver få lite tid på mig för att ställa in mig på att åka hem. Jag behöver också tid för att ordna allt praktiskt inför hemresan. Jag tror att jag kommer må bättre av att bestämma mig nu. Bättre än att jag går och hoppas in i sista sekunden att någon kommer att dyka upp och sen plötsligt vara tvungen att lämna resan utan att riktigt känna mig färdig med den. Jag vill kunna njuta av de sista dagarna, som just sista dagar. Det sägs ju att man ska sluta när man är på toppen och det känner jag att jag är nu.

Det var inte många dagar sedan jag gjorde ett sista desperat försök att hitta en reskompis genom bloggen. Men faktum är att jag i mer än två månader har letat runt efter någon mer att cykla med. Först ville jag bara att jag och Niklas skulle få sällskap av någon annan en bit av resan. Därför letade jag i cykelforumet på Utsidan.se. Jag har mailat alla som varit ute i dessa länder och cyklat, samtidigt som vi. Men det var ingen av de andras resrutter som passade ihop med våran. Sedan Niklas bestämde sig för att åka hem, har jag letat intensivt på internet efter andra långfärdscyklister och även annonserat ut att jag själv letar efter sällskap. Men det är inte många som är ute och cyklar i dessa tider och på dessa platser (antalet långfärdscyklister vi mött på resan kan räknas på en hand), så det känns tyvärr som att chansen hela tiden har varit mycket liten att hitta någon.

Den här resan har pågått i 110 dagar nu och vi har cyklat 5939 km. Jag vet inte vilket datum jag åker hem, eftersom jag kanske kommer behöva vänta i Malaga på ett billigt flyg, eller något annat sätt att ta mig hem på. Resan kommer i alla fall sluta på ungefär 4 månader, som det var tänkt från början. Jag är väldigt nöjd och glad över att vi faktiskt varit ute så lång tid.

När jag önskade mig brev, var jag inställd på att fortsätta en eller två månader till efter att jag hämtat ut dem på postkontoret. Jag tänkte att de skulle trösta mig när jag cyklade själv, alltså innan jag förhoppningsvis skulle hitta en ny reskompis. När jag inte hade någon att prata med kunde jag plocka fram breven och läsa lite. Nu kommer jag hämta ut breven uppskattningsvis en vecka innan jag åker hem. Men jag lovar er, jag kommer bli precis lika glad för dem ändå!

Självklart kommer jag att skriva i bloggen hela resan ut (en till två veckor till) och kanske även lägga ut en del inlägg efter att jag kommit tillbaka till Sverige. Jag har ju tusentals bilder på datorn och hur mycket minnen som helst, som kan bli till berättelser även efter resans slut.

Sen när jag skrivit färdigt om resan ska jag börja skriva i en annan blogg (Tassar och hjul) som kommer att handla om mig, mina hundar, våra träningsstunder och våra äventyr på cykel och inlines. Hoppas att jag får med mig några av er läsare dit. Det är så kul att skriva när man vet att folk läser!

Men hur som helst, "resan" är egentligen inte klar för mig. Mitt mål är att omringa hela Europa med min resväg. Det kommer fattas en bit, mellan Malaga och Venedig. Jag är fullständigt övertygad om att jag någon gång i livet kommer avverka den sträckan på cykel. Kanske redan om ett par år, kanske om många år, när barnen är utflugna och huset är sålt. Men cykla runt Europa, det ska jag hinna göra innan jag dör. Jag har trots allt 75 år på mig.

6 kommentarer:

  1. Ha! Nu har jag fått svar på en fråga (Blir det till att tälta tre dagar utanför flygplatsen för att pricka in ett billigt pris?) :-p

    Även två antaganden (i mitt brev). Att chansen tyvärr var ganska liten att hitta en ny reskompis för just denna sträcka och med kort varsel (så beskedet att du snart åker hem var väntat). Samt att du därmed tänkt köra sista sträckan någon annan gång. Trodde dock inte du tänkt vänta mer än något/några år.

    Gillar själv cykelresor och skulle gärna trampa en bit genom Europa med dig, men om jag förstått läget rätt tar återstående resväg 1-2 månader och att vara borta (främst från jobbet) så länge blir lite besvärligt... Kan man trampa lite kvickare, eller köra det i två etapper vågar jag nästan utlova att jag skulle kunna ställa upp som nytt resesällskap de närmsta åren.

    SvaraRadera
  2. ;-)))) Tycker du gör rätt som åker hem ! ÄR SÅ impad! Herregud SÅ MÅNGA MIL!!! En bragd tycker jag det är. Min rumpa skulle aldrig tålt att sitta på sadeln så länge. Inte resten av kroppen heller ,-)))
    Men vilken upplevelse ni har haft tillsammans ni tre!
    Kul att du fortsätter blogga!
    OCH DU, GRATTIS på FÖDELSEDAGEN. HURRA HURRA HURRA HURRA!
    Hälsn Eva

    SvaraRadera
  3. Jag är lite sent ute men.. GRATTIS!!! Kul att du anser att du är vuxen, jag är inte vuxen och jag har fler mil under fötterna än du, många fler mil ska tilläggas.. ;)

    Synd att du inte lyckats finna en ny kompanjon, dock tycker jag att du är smart som ger dig nu så att du hinner fixa allt som behövs inför hemresan. Jag kommer vänta spänt på att få en sammanfattning av resan med massor med fotton när du kommer hem. Du kan ju inte skylla på dåligt med internet tid då. ;)

    Självklart följer vi dig över till nästa blogg!! Vi måste ju hålla koll på vad det blir för ny ras, vi vill ju veta vem som lyckas pusha sin ras, och så vill vi ju hålla koll på når du tänker ge dig ut på sista etappen av Europa.. ;)

    Vänligen
    Sonja och Nikki

    SvaraRadera
  4. Hihi, slutklämmen.. Du är för jäkla härlig Matilda :) Tvivlar inte ett ögonblick på att du kommer lyckas med allt du tar dig för!

    SvaraRadera
  5. Markus: Det kan mycket väl bli i två olika etapper. Nästa år blir det inte, för då hoppas jag ha en liten valp hemma. Nästa år igen tror jag inte heller att det blir. Jag måste hinna bli riktigt sugen igen, samt hionna spara ihop tillräckligt mycket pengar. Om jag känner mig rätt blir det om tre år. Det har det ju alltid blivit innan (2005, 2008 och 2011). Så jag tycker att vi hörs angående det där någon gång innan 2014! :)

    SvaraRadera
  6. Eva: Tack för gratulationerna! Kul att du gillar att läsa det jag skriver.

    Sonja: Förstår att ni är nyfikna på vad det blir för ras. Det är jag också! :D

    Lovisa: Tack. :)

    SvaraRadera