fredag 29 juli 2011

C'est la police!

När man ligger i sitt tält en sen kväll i Frankrike, på en plats som kanske inte är helt okej att tälta på, då är man inte så kaxig när man hör tre par grova kängor närma sig i gräset.

Vi vet att man inte får slå upp sitt tält var som helst och framför allt inte i ett land som saknar allemansrätt (vilket i princip alla länder förutom Sverige gör). Och i vilket fall som helst får man inte slå upp sitt tält på en gräsmatta bakom en Intersport-butik på ett jättestort köpområde. Det här är alltså inget jag på något sätt rekommenderar. Men är det sent på kvällen och man är jättetrött och man inser att det skulle ta ett par timmar att ta sig ur staden och hitta en lämplig tältplats längst med landsvägen, då kan det hända att man tar mer eller mindre felaktiga beslut. Igår kväll blev det så.
Jag och Niklas låg i vars ett tält och småpratade lite genom tältdukarna. Niklas har nämligen köpt ett litet enmanstält (haha, nu höll jag på att skriva engångstält, tur jag inte gjorde det för då hade det blivit liv). Niklas är väldigt stolt över sitt pop-up-tält som är av märket Quechua och kostade 29.9 euro. ;) Det är rätt skönt att inte vara helt bundna till varandra. Vill man dra åt varsitt håll en dag eller två kan man göra det, om man har varsitt tält. Det är också rätt skönt att kunna sova en hel natt utan en snarkande Niklas bredvid sig.
Man är alltid lite nojig när tältet inte står där det borde och det kan då vara lite svårt att sova.Vi hade legat vakna en stund då ett larm helt plötsligt började tjuta över hela området. Vad skulle vi göra liksom? Man kan ju inte gärna kasta ihop sina saker, packa ner tälten och rusa därifrån. Så vi låg kvar med hjärtat i halsgropen och väntade. Efter en stund slutade larmet att tjuta. "Hoppas det var ett brandlarm eller något, så att de inte kommer och söker av området", sa jag till Niklas. Men sådan tur skulle vi inte ha.

Efter ungefär 15 minuter hörde vi en bil sakta in och stanna ett par hundra meter bort. Snart lystes våra tält upp av värsta strålkastarljuset. Då tänkte man typ: "attans...", eller något liknande.

"C'est la police!" hördes utanför tältet. Niklas dragkedja gick upp först. Han försökte förklara så ursäktande som möjligt om varför vi hamnat där. När jag själv stack ut huvudet var det enda jag fick fram ett dumt "Bon soir". Tre beväpnade poliser i lite mer militärisk uniform än vad vi är vana vid stod utanför och granskade Niklas pass. Sen skrattade de till, antagligen när de förstod att vi hade cyklat från Sverige. De frågade sedan om vi sett något på området och Niklas berättade att vi sett en man köra in och slänga något i en container en stund innan larmet gick. Efteråt var han rätt stolt över att han "hjälpt fransk polis med vittnesuppgifter", haha.

Jag är rätt stolt över min vakthund, som vaknade ur sin djupa sömn och började buffa när de oväntade fotstegen hördes uppskattningsvis 30 m från tältet. Sen tycker jag väl inte att det är direkt passande att min lille podengo får utbrott och skäller ut tre beväpnade poliser när det är vi som egentligen inte ska vara där. Men med ett litet försiktigt grepp runt hans nos lyckades jag hålla vaktandet på en mycket diskret nivå.

Poliserna tycktes i alla fall bestämma sig för att vi var rätt harmlösa och lät oss faktiskt sova kvar på platsen. Man kan tydligen få väldigt höga böter för otillåten tältning, så vi hade tur med att de här poliserna var så snälla. Har man fått polistillstånd för uppsättning av tält borde man kunna sova rätt gott, men skakiga som vi var efter händelsen tog det lång tid innan vi tillslut föll i sömn.

onsdag 20 juli 2011

På camping Val de Trie

Det var länge sedan jag skrev i nutid. Inläggen samlas i högar på datorn. Visserligen organiserade efter land och händelse, i mappar med förminskade bilder och små textdokument färdiga att ladas upp till bloggen, när tillfälle (internetanslutning) ges. Men eftersom det tar så lång tid att ladda upp inläggen, med alla bilder, hinner jag inte alltid ifatt

Nu sitter vi i alla fall i lugn och ro inne på restaurangen på campingen Val de Trie. En jättemysigt ställe som jag gärna rekommenderar om man vill campa i Frankrike! Jättegullig personal, litet, mysigt campingområde, pool och fri internetuppkoppling ända in i tältet! Vad mer kan man önska?
Det hade nog varit lite svårt att hitta hit om vi inte hade blivit erbjudna eskort av en man i grannbyn. :D Vi cyklade förbi och frågade efter vägen och han visade och förklarade på knagglig engelska. Efter någon kilometer kom han ifatt oss med bilen och sa att han kunde visa vägen. Sen cyklade vi efter honom, backe upp och backe ner (i typ 10-25 km/h...). Han sniglade fram med varningsblinkersen igång, i ganska många kilometer. Haha, så otroligt snällt av honom!
Såhär ser vår "tomt" ut på campingplatsen. Det lilla röd/bruna djuret i mitten är vår vakthund. I buren till höger går "våra" två kaniner.
Alltså, kaninerna är übersöta! Vi har också en katt som kommer och går. I morse kom den in i förtältet och knaprade i sig nästan hela Vilses dagsranson torrfoder. Vilse kikade ut och sen gick han suckande in och la sig igen. När han kom ut nästa gång (och katten var borta) rusade han ut och försökte äta upp det som fanns kvar i burken. Jag hann precis stoppa honom (vill inte att han ska bli smittad med någon konstig fransk sjukdom).
 Det finns utomhuspool och inomhusbassäng!
Det finns också gratis cykeluthyrning till de små. Vilse nappade direkt på detta fantastiska erbjudande.
För övrigt lät vi dock cyklarna stå idag och gav oss istället ut på en härlig skogspromenad. Det var riktigt mysigt! Anledningen till att jag ser så ledsen ut på den här bilden är för att jag precis fått ett sms från min bästa kompis, David. Han berättade att han tappat sin GoPro-kamera i havet när han kitesurfade. Han hade ingen chans att dyka ner efter den, så den är nu förlorad. Stackars David.
Annars hade vi såhär kul i skogen, hahaha.
Och såhär kul! Helt ärligt, de har lianer i träden i Frankrikes skogar! Niklas skrek varnande innan lianen brast och jag föll ner i brännässlorna. Men det var kul så länge det varade. :)
 Såhär såg lianen ut efter att det gått sönder lite.
Niklas apade sig också lite. Det här var den enda bilden jag hann ta på honom, innan han snodde åt sig kameran igen. Han spanade nämligen efter fåglar att fotografera.
Precis nu ser det ut såhär. Vilse myser i iglon, Niklas sitter och skriver dagbok och dricker öl. Jag skriver det här inlägget (som ni ser i laptopen). Snart är det dock dags att lämna restaurangen och krypa in i tältet. Imorgon blir det ett sista dopp i poolen, sen fortsätter vi söderut. Vi hörs om några dagar!

Första frankrikebilderna

17-19/7
Tråkig men fin första bild från Frankrike. När vi vaknat och krupit ut ur vårt lilla gömställe på morgonen monterade jag fast min fina lilla cykeldator som jag köpt dagen innan i cykelaffären Plum, i Belgien. Min andra gick tyvärr sönder. Det betyder, tråkigt nog att slutsiffran efter resan aldrig kommer bli så hög som jag hoppats (det gick inte att lägga in den gamla siffran i den här nya datorn). Den här är likadan som min förra, fast den lite enklare, billigare modellen. Men äh, nästan skönare att slippa bläddra igenom kalorimätare, cykeltid och annat onödigt när man ska navigera sig i den.
 Det här är alltså en del av min vy varje dag under resan. Fina cykel!
 Vi vaknade upp på ett ganska lerigt ställe, något vi inte noterat när vi satt upp tältet mitt i natten. "Bara att klicka i skorna i pedalerna och ge sig av!"
 Lite svårt att veta var man ska cykla i Frankrike.
 Liten, söt buss i Calais.
 Calais.
 Niklas andra punktering.
 Mysiga små byar.
 Nu börjar backarna (som vi inte saknat sedan Norge), men nedför är ganska nice.
 Många små franska, mysiga byar blir det varje dag.
 Kikar ut ur tältet och möts av vackraste morgonutsikten.
 Så fridfullt att stiga upp till.
Så fort man gjort ordning vagnen på morgonen går Vilse och lägger sig i den och sover en extra powernap innan vi ger oss iväg.
 Praktisk hundlatrin.
Roligaste hund-pissoaren, haha. Vilse fattade snabbt vad han skulle göra där inne. Men alla andra hundra stolpar längs kajen då, fick han inte kissa på dem...?

Nu är vi i Frankrike!

16/7
Det tog lite längre tid att ta oss till den franska gränsen än vi trodde att det skulle göra. Vi anlände kl 23.45.
Då var vi duktigt trötta och gnälliga. Det dröjde dock till kl 01.20 innan vi hittade en skyddad plats att sätta upp tältet på. Men nu är vi i Frankrike i alla fall! :D

Belgien

15-16/7

Den belgiska kuststräckan är inte så lång. Vi cyklade därför bara en och en halv dag i Belgien och sov där en natt. Det hann ändå bli en hel del bilder under dessa dagar.
 
Vi vet inte riktigt var Belgien började, men det var ungefär här vi insett att vi befann oss på andra sidan gränsen.
 Anledningen till att vi insåg att vi var i Belgien var för att vi såg dessa kossor, av rasen Belgian Blue, stapla omkring i en hage.
 Stackars korna har sådana svårigheter att föda ut sina stora kalvar själva att 86% av förstföderskorna måste förlösas med kejsarsnitt. (Källa: Wikipedia)
 Lilla kalven, ganska biffig för sin ålder.
 En annan liten kalv. Man blir lite ledsen faktiskt. Men nog om korna...
 Liten fikapaus i gräset.
 Niklas demonstrerar hur lång en sådan här sur rulle egentligen är.
 En vacker liten macron-butik.
Helt gudomliga, men ändå inte lika goda som min mammas hemmagjorda.
 Gatukost som symboliserar en hälsosam livsstil.
Coolaste carporten ever. Gjord av träplankor.
 Trampbilsuthyrning var en stor verksamhet i Belgien.
 Vi cyklade mest längst strandpromenader.
 Men även genom stora industrihamnar.
 Det verkade inte som att man brytt sig så mycket om hur det såg ut utanför städerna. Inte heller brytt sig så mycket om cyklister.
 Några små lagningar här och var gjorde vägen så gott som cykelbar.
Vi stannade på Camping Dallas.
 Okej, det är lyx att över huvud taget kunna tvätta sig och sova i lugn och ro (utamn att vara rädd att bli påkommen), men just den här campingen rekommenderar jag inte. Ganska trevlig personal, men annars var det riktigt skabbigt. Ville inte fota toalett- och duschutrymmen, det skulle tvinga mig att uppehålla mig där mer än absolut nödvändigt.
Niklas köpte den här coola hagelslagen.
  
Men varför kladda med strössel när man kan lägga en halv chokladkaka på mackan istället. 100g för 0.33 euro.
 Och ännu lite mer socker. Inte den nyttigaste frukosten direkt.
 
Säga vad man vill om att cykla i Belgien, men den här cykelaffären var trots allt en av de bästa jag någonsin varit i! Den ligger i Oostende och har den trevligaste personal man kan tänka sig, samt ett stort och bra sortiment. Gratis hundpassning fick man också när man handlade. Den gulliga kvinnan i butiken hämtade en handduk för att torka Vilse torr efter regnskuren, matade honom med godis, bar omkring på honom och gav honom kärlek. :)
Sen skyddade vi oss mot regnet en stund inne på Subway. Även i Belgien är hundar välkomna i princip överallt.
Kolla! Här hade jag verkligen velat hänga en stund. Om det inte varit för att det var avspärrat, det regnade, vi behövde hinna vidare till Frankrike och jag inte hade några klätterskor. Men sugen blev man!
Det började knastra en massa under våra däck och vi förstod inte varför. Förrän vi studerade saken närmre... Undrar hur många tusen man dödade under den timmen man cyklade där.
 Det regnade genom hela Belgien. Annars kanske det hade varit ett ganska fint land att cykla igenom.