Exakt 100 km kvar till Venedig! :D Det betyder att jag imorgon kommer klara av det jag senaste veckorna har siktat på, det vill säga att i födelsedagspresent ge mig själv den obegripliga känslan av att nå mitt mål! Iiih, kan inte fatta att det är sant! Imorgon! Äntligen! På min födelsedag!
Tanken var att de sista dagarna kunna varva ner och i lugn och ro rulla in i Venedig på morgonen den 25 september. Jag hade jobbat upp en bra marginal för att kunna ligga på 6-7 mil de sista dagarna. Men sen blev jag ju påkörd. Och tacksam är jag för marginalen! För nu fanns det ändå en chans att klara det. Även om det varit tufft.
Idag blev det 13,6 mil! Igår 10,8 mil (hade gärna cyklat längre då, men det fanns ingen annan camping längre fram på många mil).
Och nu undrar ni kanske om jag verkligen låg sådär på marginalen i semesterplanerna. Nej, egentligen inte. Jag börjar jobba igen den 3 oktober. Men när jag väl började föreställa mig hur underbart det skulle vara att just komma fram på födelsedagen kunde jag inte riktigt släppa det. Efter olyckan tänkte jag först att det var kört. Men sen växte hornen i pannan på mig. Ingen jävla dåre på motorcykel ska komma och förstöra mina planer!
Det har varit jobbigt att cykla med smärtan, men den har snabbt blivit mycket bättre och idag känner jag knappt något i armen, förutom på de kraftigare gruppen. Tummen får liksom hänga med, men kan inte riktigt sköta växelreglaget själv. Så jag får trixa lite och använda resten av handen. Men det går ändå bra. Blåmärkena ser nästan värre ut nu när de blivit så mörka. Men samtidigt ser man att de är på väg bort.
Precis när jag trappat ner värktabletterna för arm och hand, fick jag väldigt ont igen, i vänster vad. Vet inte riktigt vad det, men kanske någon låsning i muskeln. Jag har ätit lite extra piller, samt smörjt med den där gelen (som jag inte längre behöver använda för knäna, wohoo). Jag har också försökt masera ut det. Idag kände jag nästan inget av det. Knäna gör numera bara lite ont vissa dagar. Hoppas kunna cykla smärtfritt min sista dag imorgon! X)
I förrgår köpte jag flygbiljetten. Även den med lite marginal. Den 28 september lyfter jag och cykeln från Venedig. :)
Mina sista två cykeldagar cyklar jag faktiskt inte ensam. Jag hade nämligen turen att återigen träffa på annan långfärdscyklare. Franske Etienne dök upp på campingen igår kväll. Han har cyklat från sitt hem i Annecy och ska hela vägen till Aten. Han beräknar att vara borta i 4 månader (lika länge som jag cyklade 2011). Häftig rutt!
Jag sa till Etienne igår kväll att det verkligen hade varit kul att cykla med honom idag. Men att jag hade en dagsetapp på över 13 mil och att jag var tvungen att cykla iväg redan 7 på morgonen (annars lämnar jag alltid vid 8). Men han var på!
Sen följde en väldigt regnig och trist förmiddag, men buller och blixtar. Skorna är helt dyngsura och det kommer de vara även imorgon. Regnbyxorna trillade av cykeln vid olyckan och blev inte återfunna. Men solen sken från och till på eftermiddagen, cykelbyxorna torkade och vi hade lååånga raksträckor som gjorde att vi kunde hålla en bra hastighet hela vägen.
Jahapp! Sista natten i tältet nu då. :) Jag är helt pirrig inför imorgon. Kan bara föreställa mig hur underbart det kommer kännas. Nästa gång jag skriver här är jag klar. Vi hörs då!
Relivefilmer från den långa dagen idag:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar