Tänk att det skulle ta två veckor innan jag för första gången denna resa träffade på andra långfärdscyklare! Visst har jag ett par gånger swishat förbi långfärdscyklare på vägarna, men dessvärre har det då varit uppe i bergen, där det varit uppenbart att varken den som farit ned för berget, eller den som kämpat sig uppför, har varit intresserad av att stanna och prata. Man har vinkat med ett leende och tillfälligt känt sig lite mindre ensam i världen.
Men igår när jag kom till en campingplats i Benicassim satt det två typiska unga långfärdscyklister och lagade mat utanför sitt tält. Vilken lycka! Jag kunde inte hålla mig utan gick direkt fram till dem. De bjöd över mig till middag och jag bar dit min älskade thermarestfåtölj och all vegomat. Sen satt vi där ihop och pratade och åt i timmar. Så himla mysigt!
Sara och Tobias var två tyskar som hade tagit tåget ner till Barcelona och skulle cykla till Valencia. Själv kom jag ju precis från Valencia och är på väg upp mot Barcelona. Så lite otur i turen, att vi inte ska på samma håll. Men vi hade i alla fall en del att tipsa om angående vägarna vi precis avverkat.
Hoppas på fler sådana här kvällar framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar