Knäna verkar bättre nu

Mer än så vågar jag inte riktigt skriva. Men jag känner mig så himla lättad. För det går i alla fall åt rätt håll.

Jag smörjer med antiinflammatorisk kräm 4 gånger om dagen och tar tabletter (typ ipren) 3 gånger om dagen. Och har gjort så i några dagar nu.

Jag har också fixat knäskydd. Först fick jag ju ett lite enklare av Chris. Det använde jag i tre dagar, innan jag köpte två nya, lite rejälare. När jag använde det första växlade jag det mellan de två knäna och tyckte mig då känna att det gjorde lite mindre ont i det knät som för tillfället hade skyddet på.

Nu har jag ett på var knä. Jag vet inte om det mest är placeboeffekten, men det känns i alla fall bättre när jag trampar på, iklädd dessa.

Jag har promenerat väldigt mycket. Istället för att vila. Som jag egentligen då borde gjort för knänas skull, men nu inte kan med hänsyn till den begränsade tiden på 5 veckors semester. Det som är oerhört glädjande är att det knappt känns alls när jag går! Även när jag kämpande skjuter upp cykeln framför mig i de värsta bergen. Jag kan verkligen ta i utan att det gör det minsta ont! Men så fort jag tar i när jag trampar kommer den stickande smärtan.

Jag har promenerat flera mil varje dag under dessa "vilodagar". Satt mig på cykeln och åkt i nedförsbackarna. Promenerat på raksträckor och i uppförsbackar. 

Nu ligger jag såklart ordentligt efter i tidsschemat. Men det finns fortfarande hopp att jag ska klara mig till Venedig innan september är slut. För nu har jag faktiskt kunnat börja cykla igen!