Det finns snälla och hjälpsamma människor. Men sen finns det också en helt annan klass människor, som bara är helt underbara!
Två sådana mötte jag på Camping Los Gallardos. Jag stod dyngsur och lerig i receptionen för att boka en tältplats. Utanför fullkomligt vräkte regnet ner.
Plötsligt knackade någon mig på axeln. En förtjusande dam berättade att de hade en stuga över, som jag kunde få bo i om jag ville. Deras barn hade åkt hem samma dag och stugan stod ändå tom. De ville inte att jag skulle behöva sätta upp mitt tält i det oväder som rådde. Det kändes nästan overkligt! Som en ängel som kom ner och talade till mig.
Två nätter stannade jag i stugan. Jag fick sova i en skön säng. Hade ett eget litet kök att laga mat i. Tvättmaskin att tvätta mina kläder i. Trädgårdsslang att tvätta min cykel med. Och sist, men inte mist, otroligt trevligt sällskap av Chris och Dottie! Vilka fantastiska människor. <3
När jag berättade att jag hade problem med mina knän sprang Chris direkt och hämtade olika krämer och benskydd som han sa att jag kunde få. Och när jag fick problem med mitt bankkort i mataffären gjorde de allt för att hjälpa mig att fixa med det.
När jag skulle cykla vidare efter de två lyxiga dagarna på campingen, gav de mig en vägbeskrivning till en cykelaffär och jag fick med mig deras kontaktuppgifter, så att jag kunde ringa direkt om jag behövde deras hjälp med något.
Jag kan inte med ord beskriva den tacksamhet jag känner inför dessa underbara två! Hoppas jag får träffa dem igen någon dag. :) Det är sådana här möten som ger resan en riktig guldkant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar