Oj, så socialt!

Det är inte så att det kryllar av långfärdscyklister ute på vägarna direkt, i alla fall inte cyklister som cyklar i samma riktning som vi. När vi anlänt till Nantes (det här var alltså för några dagar sedan) hade vi dittills bara cyklat tillsammans med andra en enda gång, i ungefär 1 timme. Det var två Holländare vi mötte i norra Frankrike. Jag blev verkligen skitglad när vi hittade dem ute på landsvägen och till och med Niklas, som annars inte är den mest sällskapstörstade personen, blommande upp ordentligt. Vi hade liksom inte cyklat med någon annan än varandra på ungefär en och en halv månad. Detta unga par däremot, som hade tagit tåget ner till Frankrike, var nu ute på sin första cykeldag. Vi insåg ganska snabbt att de inte var lika sugna på att hänga med oss, som vi var på att umgås med dem. Efter ett par mil hamnade vi i en liten stad där vi "råkade" tappa bort varandra.

Det skulle alltså dröja ett par veckor till innan vi stötte på några andra långfärdscyklister. Det var när vi rullade in på en Camping i centrala Nantes som vi såg den här trion:

 De cyklade också med hund och vagn!

Och hunden Nogger var en av de charmigaste hundar jag mött. En levnadsglad och sprallig malle-blandis som skuttade rakt in i hjärtat på mig.

Efter ungefär halva dagen träffade vi även på två tyskar på en tandemcykel (till höger). Riktigt trevliga och roliga att prata med (de kunde för ovanlighetens skulle riktigt bra engelska).

Vi lunchade ihop och hade riktigt trevligt. Det pinsamma är att varken jag eller Niklas kommer ihåg vad de här människorna heter... Vi brukar låta folk skriva upp sina namn, för så fort det kommer till speciella och vackra franska eller tyska namn kan det vara riktigt svårt att komma ihåg (eller ens uppfatta vad de säger att det heter).

Var rätt skönt att för en gångs skulle inte vara ensam med att behöva hoppa av cykeln och leda upp den för de branta backarna. Vagn är tungt!

 

Nogger sprang verkligen långt, varje dag. Flera mil faktiskt. Vilses uthållighet imponerade mig verkligen den här dagen, då han gärna ville springa lika snabbt och långt som Nogger. Men jag kände mig tvungen att begränsa denna extremmotion (inklusive asfaltgaloperande), så stackars Vilse fick sitta i vagnen och titta på när Nogger sprang, vilket gjorde honom lite frustrerad och ledsen. Det gick också lite för långsamt för oss (även om Nogger sprang rätt fort). Så det var ganska skönt att det bara blev en dags cykling ihop.

Eftersom Noggers matte och husse skulle checka in på en camping även nästa natt och då den campingen var rätt billig, bestämde vi oss för att haka på. Inte ofta vi sover på camping två nätter i rad, så det var lite lyxigt. Nogger och Vilse kom verkligen bra överens och det var så kul att se dem umgås med varandra.

Vilse var ganska trött på kvällen. Medan han satt och kelade med Niklas gick jag till toalettbyggnaden. Där hörde jag helt plötsligt två svenskar prata med varandra varpå jag stannade upp och glatt berättade att jag också var svensk. Förutom Carina och Carina, samt en trevlig reseptionist på campingen i Nantes, var de här de första svenskarna vi mött ute på resan. Vi pratade en liten stund med varandra och jag kände mig superglad när jag kom tillbaka till Niklas och berättade om svenskarna.

Eftersom vi behövde ladda ett par grejer och har lärt oss att man ibland kan låna uttag hos folk med husvagn och husbil, bestämde vi oss lite senare på kvällen för att gå bort till mina nyfunna vänner för att fråga om el.
Vi blev verkligen varmt mottagna av svenskarna som presenterade sig som Micke och Lisen. Inne i den fina husbilen satt vi sedan hela kvällen, drack öl, cider och jägermeister och pratade på om resor, djur och miljö. Det var så himla kul att få prata svenska igen (med någon annan än varandra) och dessa människor var så härliga och roliga att det var svårt att slita sig när natten trängde på. Niklas blev bjuden på snus och var överlycklig över det. Vilse hade det också supermysigt inne i husbilen och flyttade runt från knä till knä, där han sov gott en stund hos var och en. Det blev verkligen en toppenkväll och jag önskar verkligen att vi träffar på Micke och Lisen igen någon annan stans i världen!