Det var rätt skönt att vara från Niklas i ett par dagar, men också ganska tråkigt att cykla själv. Har man bestämt sig för att cykla minst 100 km om dagen, så har man i alla fall och det gjorde jag och Vilse. 102 km (då jag cyklade tillbaka till Lacenau från stranden, 101 till Parentis-en-Born och 107 till Labenne.
Klockan var bra 16.30 när jag trampade in i Labenne och hade cyklat 107 km. Helt otroligt, om jag får säga det själv. Drivet var, förutom tält och choklad, att jag inte ville att Niklas skulle sitta och vänta på mig på postkontoret i Ascain, med en halv dl snus under läppen och bara "jasså, det var på tiden". Jag antog att han inte skulle hinna till Ascain innan de stängde torsdag kväll, men jag var ganska säker på att han skulle stå där när de öppnade fredag morgon. Det skulle jag också.
I alla fall, efter 107 km behövde jag och Vilse vila och GPS:en behövde verkligen laddas. Det sista jag ville var att yra runt i Ascain och slösa tid och kilometrar på att leta efter postkontoret. Så jag sökte upp ett bageri där jag köpte baguette och lät min GPS laddas bakom disken.
När jag satt där utanför bageriet, på min pall, med laptopen i knät och sorterade bilder hör jag helt plötsligt någon vissla från vägen. Där stod Niklas! Om inte han hade fått rött ljus vid korsningen hade han aldrig tittat sig omkring och sett mig. Då hade vi nog träffats utanför postkontoret, men nu blev det inte så.
Det var riktigt kul att träffas igen och prata på om allt som hänt oss de senaste (två) dagarna! Sen tog vi in på en camping tillsammans och sparade de sista 4 milen till Ascain till dagen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar