På rullande grus ner till sydkusten

Det blir ett sent blogginlägg nu, efter en mysig stund ute på altanen, med goda vänner, vin, godis och en värmande filt under en helt perfekt sommarkväll. Vi lyckades fixa en babyvakt genom två mobiler och en app, så att vi hörde minsta suck från gästrummet. 

Idag sover vi nämligen inomhus! Nej, det gick inte att tacka nej till denna underbart mjuka hotellsängslikande säng. Vem har ens en sådan lyxig dubbelsäng i ett gästrum? Jo, mina kära gamla vänner i Ystad. Sängen upplevas säkert som ännu mer himmelsk efter senaste nätterna i tält.

Middagen var också riktigt lyxig och efter den gick vi till en stor fin lekplats där lilla E gick loss och var så lycklig. En toppenkväll, helt enkelt. Men väldigt sen, för både mig och lillan. Tänker att vi nog kompenserar upp bristande sömn mot ljuvlig sömn nu.

Vägen hit idag var lite speciell. Jag ville inte cykla mer på väg 13, än det vi var tvungna att cykla mellan Höör och Sjöbo. Liten vägren och tung trafik är ingen rolig upplevelse när man cyklar med vagn och barn. Så det blev en alternativ väg, av varierande kvalité. Vi rullade genom underbart vackra landskap. Skog, sjöar, förbi vackra slott, liten flygplats och mängder med djur. Från gropiga grusvägar, till fin asfalt och sen massvis med grus igen. Och massor med backar.

Grusiga backar är ingen hit med detta ekipage, kan jag säga! I nedförsbackarna kan cykeln hamna på glid, då den tunga vagnen trycker på bakifrån. Och uppför... Uch. Är det för löst grus får cykeln inget fäste. Jag har alltså fått hoppa av och dra upp cykel och vagn, i sandaler som inte heller riktigt får fäste i det lösa gruset. Cykeln är så jäkla tung! Och så vagnen, barn och packning på det. Denna dag har jag därför haft rätt hög puls från och till och är väldigt tacksam över att vi nu är nere vid kusten och kommer följa den i flera dagar. Imorgon drar vi mot Gislövs läge!