Livet på SOS Animals

Dagarna på SOS Animals satte djupa spår i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma alla dessa fantastiska individer; alla livsglada hundar och alla engagerade och värmhjärtade människor. Jag har aldrig känt mig så betydelsefull, som när jag hjälpte till med hundarna och jag kände inte alls för att lämna stället när det väl var dags att åka hem. Bara efter en dag kände jag mig som hemma på SOS och eftersom arbetet var så strukturerat var det så lätt att komma in i rutinerna. Helt plötsligt bytte jag livsstil från målinriktad cyklist, till engagerad hundskötare. Ytterligare en dag senare hade jag svårt att förstå att jag faktiskt hade varit ute och cyklat överhuvud taget. Det kändes som att jag hade varit på SOS hur länge som helst, som att det var där jag verkligen hörde hemma. Jag hoppas att jag får möjlighet att åka ner där igen någon gång i framtiden. Till er som älskar hundar och som kan tänka sig ett par semesterveckor i Spanien. Skit i playan! Det här jobbet ger så otroligt mycket mer.

Nu ska jag dela med mig av ett gäng bilder från en av mina nya favoritställen på jorden. Efter att ha gallrat ut i evigheter har jag lyckats välja 20 bilder:

Organiserat kaos när det är som bäst. :) Det här är "köket".

Ordning och reda är A och O när man har hand om 51 hundar. Varje dag ska alla hundar gå en morgonpromenad, få leka en stund i den stora rastgården, få sin egen rasgård rengjord och gå kvällspromenad. För att inte missa något av detta bockar man av på tavlan när det är gjort. Utöver detta ska självklart alla hundar utfodras 1-3 gånger om dagen (beroende på ålder och skick) och pysslas om på olika sätt. En dagbok plockas fram varje kväll och i den skriver man om vad som hänt under dagen. Har det kommit en ny hund och har någon flyttat? Har någon hund mått dåligt? Har någon varit på besök hos veterinären? Allt skrivs upp för att man senare ska kunna bläddra tillbaka och hålla koll på när saker och ting hänt. Jag blev verkligen positivt överraskad när jag såg hur ordentligt allting sköttes.

Såhär bor hundarna på SOS (alla hundgårdar ser dock inte likadana ut). I varje hundgård finns minst lika många kojor och liggplatser som det finns hundar. Hundarna kan också ligga på olika nivåer och har olika leksaker och andra föremål att pyssla med.

Den här fina killen, som Lina döpte till Rio, kom in en av dagarna. Det var ett engelskt par som funnit honom uppbunden utanför sin grind. De ville verkligen behålla honom, men eftersom deras egen hund inte accepterade honom lämnades han till SOS. Rio var så snäll och fin. Han verkade ha växt upp som ett husdjur. Hur kan någon bara lämna sin hund fastbunden och hoppas att någon annan kommer och tar hand om den? Det är så svårt att förstå.

Här kommer Sofia med de två entusiastiska, unga killarna Augusto och Perro. :)

Här är Laura och Jasmine.

Ser ni vem som ligger där uppe till vänster och gottar sig? :D Finaste Shakira. <3 Hon bor tillsammans med myshundarna Spud och Carniosa.

Ojdå. Nilsson har fått ett litet sår på tassen och får hjälp av Christine, Sofia och Evelina att tvätta det.

En hund jag aldrig i livet kommer att glömma är Leja. Hon blev hittad ute på gatan, helt mager, med obehandlad leishmania och med både frambenen brutna (det högra har knäckts av helt och växt ihop lite fel). Trots detta skuttade hon omkring och var lika glad och kärleksfull mot oss varje gång vi satte oss inne hos henne.

Sofia tvättar såren på Lejas öron.

Jag tog mig an de äckligt långa klorna.

Det blev först en snabb grovklippning, resten tog ja ett par dagar senare (glömde dock att fota slutresultatet). Pulpan hade faktiskt inte hunnit växa ut så långt, så Leja var nog inte särskilt gammal (1,5 år kanske). Klorna hade dock tryckts upp i en onaturlig ställning så efter att klorna var ordentligt klippta stod de rakt ut som små stumpar.

Trots att jag precis klippt hennes klor en gång till och skrapat alla hennes tänder (utan minsta protest) kryper hon ihop och somnar i min famn. Hur har hon kunnat bära med sig all den här kärleken, genom hela livet, trots all grymhet hon varit utsatt för? Önskar att hon kunde få lika mycket tillbaka.

En annan hund med ett tragiskt förflutet är Sheeba (se ärret på sidan). Den här tjejen lever numera ett skönt liv på SOS och kommer inte flytta därifrån. Här får hon en dusch av Christine, efter att de varit uppe på berget och busat i leran.

En dag följde jag med Jill och Therese till veterinären med Seymor, Brucie och Rufino. Seymor ser ut som en riktigt tuffing i sina bandage efter blodprovstagningen och Bruice är den goa björnen som passar på att bli kliad på magen liten medan han väntar på sin tur.

 Rufino får en hälsoundersökning efter blodprovstagningen.

 Man blir så glad av att se hur mycket föreståndarna Therese och Gill älskar alla hundarna, var och en. :)

 Marley och Blue, två galna och charmiga brorsor, vill komma ut på promenad.

 Stamp chillar lite efter maten.

Campo önskar er alla välkomna ner till SOS för att hjälpa till att ta hand om honom och alla hans kompisar! <3