Jag skulle ta det lugnt första dagarna

Inför alla mina långfärdscyklingar har flera personer frågat precis samma sak, nämligen "får du inte ont i rumpan?". Varje gång har jag också svarat samma sak, nämligen "nejdå, bara man tar det lite lugnt första dagarna så vänjer sig kroppen snabbt och man bygger upp rätt muskler".

Jag var dock sjukt taggad inför den här resan och glömde lite bort det där med att ta det lugnt första dagarna. Jag har tänkt cykla ungefär 10 mil om dagen. Vilket är ett fullt rimligt mål, med hänsyn till packning, sträcka, tid, terräng och så vidare. Det klarar säkert de flesta, med normal kondition och lite pannben att ta av i bergskedjornas uppförsbackar.

Jag tänkte väl att 8-9 mil om dagen var en upptrappning mot 10 mil. Eller jag vet inte riktigt vad jag tänkte, jag har bara trampat på.

Jag hade kanske också klarat det, för några år sedan. Men nu har jag börjat komma upp i åren. Passerat 30. X]

Och nu har jag ont... I följande:

1. Rumpan
2. Ryggen
3. Nacken
4. Fötterna (+ skoskav)
5. Knäna

Punkt nummer 1-4 skrämmer mig inte så mycket. Musklerna vänjer sig. Skoskavsplåstrena gör sitt. Jag får sträcka på mig lite mer, stretcha och böja kroppen.

Men knäna... Jag har aldrig haft ont i knäna förut. Det började med en känsla av obehag i höger knä. Då kompenserade jag med att trampa på mer med vänsterbenet. Sen kom samma känsla i vänster knä. Detta kom i slutet av dag 2. Sen dag 3, alltså igår, kändes det inget alls på förmiddagen. Jag glömde till och med bort att det hade gjort ont. På eftermiddagen började det dock igen. Jag blev lite orolig. Hoppade av och promenerade upp för de värsta backarna. Försökte ta det lite lugnt.

Imorse när jag började cykla gjorde det ont direkt. Det gjorde mig faktiskt riktigt nervös. Knäna ska ju hålla i ytterligare 4-5 veckors trampande.

Jag har tagit det väldigt lugnt idag. Det blir ungefär fem mil. Det är helt enkelt sträckan till nästa campingplats. Jag har gått i nästan alla uppförsbackar, trampat på med låg växel på raksträckorna och vilat knäna i nedförsbackarna. Jag har tagit långa pauser. Dels när jag lagat punka (3:e nu) och dels nu när jag hittade ett McDonalds och min hjärna utropade "AIRCONDITION!". Det är 36 grader ute och gassande sol. Så nu sitter jag här inne och bloggar. Laddar prylar. Äter det vegetariska menyn hade att erbjuda.

Vi fortsätter med Relivefilmerna, tycker jag! :)

Här är de från igår:

Förmiddagens 4,7 mil

Eftermiddagens 4,4 mil

Och så lite bilder från dag 2 och 3:

Härliga cykelbanor längst strandpromenaden i Malaga.



INTE kul att trampa i hundbajs med spd-clips! (Detta efter jag pillat bort det mesta hjälpligt med en pinne).

Nästa projekt...

Vackra höjder.

Och fler strandpromenader.

Vackra byar uppe i bergen.

Med vackra växter.

Och många långa tunnlar.

Väldigt dåliga vagrenar i tunnlarna. Hinner tänka "mamma skulle inte gillat det här" innan jag cyklar in.

Sparsam camping, men njuter av min älskade thermarestfåtölj och en burk frukteré.

Kisspaus i relativt djupt dike. Nöden har ingen lag.

Första bilen på mig och min cykel. 

Andra punkan.

Så himla tacksam över att hitta denna sluggplats efter en svettig promenad uppför i gassande sol.

Kolla alla platsbyggda växthus!

Byggda av pinnar, presenningar och plast.

Ännu lite oklart vad de odlar.

Denna sjuka hetta. Okej att det kan bli nästan 40 grader på dagarna. Men att det är nästan 30 grader på nätterna är hemskt.

Mysigare campingplats inatt och på småtimmarna kunde jag gå ut och sätta upp ytterduken igen (och slippa oron över att någon skulle kika in när jag sov).