torsdag 25 augusti 2011

En kvällspromenad

21/8

Ikväll har vi promenerat upp för ett berg. Ja, promenerat. Det var egentligen inte riktigt sådär brant att man inte hade kunnat trampa upp, men gatan var så smal att en bil och en buss (som det kom ganska många av, i ganska hög fart) precis kunde möta varandra, om bilen generöst delade med sig av sin del av gatan. Bussarna var liksom bredare en halva körbanan. Vägren fanns inte.
Eftersom vägen dessutom slingrade sig upp för berget var sikten urusel. Det hade nästan kunnat klassas som självmord att försöka cykla upp. Istället fick vi leda upp cyklarna på den lilla trottoaren som lyckligtvis fanns på ena sidan av vägen.
Trottoaren var utformad för att rymma en gående person, utan cykel och utan vagn. Jag fick alltså gå på gatan, och ha cykel och halva vagnen på trottoaren. Här var dock en bit som var lite bredare. :)
 
Vilse hängde lite på sniskan större delen av vägen, men han var så nöjd ändå. Kom det en buss fick man hoppa upp och trycka sig mot cykeln tills den kört förbi. Det gick i alla fall bra. Två timmar och 7 km senare kom vi upp på 248 meters höjd, där vi befinner oss nu. Vi hade tur med att det redan börjat skymma när vi äntrade berget. Tidigare idag var det nämligen 39 grader varmt. Nu var det riktigt behagligt promenadväder.

När vi började närma oss platsen där vi är nu började det åska och blixtra. Vi hann precis få upp tälten och packa in sakerna innan det började ösregna. Ingenting blev blött, underbart! Och det här tältet tål verkligen dåligt väder, så man kan slappna av under hela natten. Vilse kissade ett par gånger på åkern och sen låg han och väntade i vagnen på att jag skulle få upp tältet. När han såg att tältet var uppe sprang han från vagnen till tältet, men jag hade inte hunnit öppna innertältet. Så han kröp in på fel ställe och hamnade mellan innertältets och yttertältets golv. Där låg han sedan och kikade fram när jag kom tillbaka till tältet. Haha, han är så söt.

Själv skyr jag inte regnet så som Vilse gör. Faktum är att det kan vara riktigt härligt emellanåt. Efter en lång, seg uppförsbacke tackar man inte nej till att skölja av sig svetten. När Vilse och sakerna låg säkra inne i det torra tältet, tog jag därför av mig kläderna och tog mig en skön "dusch" ute i regnet. Niklas följde snart mitt exempel.

Det är verkligen en speciell känsla att klockan halv elva på kvällen i beckmörker, men 26 graders värme, stå ute på en åker, iklädd endast trosor, i ösregn, när det åskar och blixtrar.

Nu har jag krupit ner, ren och torr i sovsäcken. Vilse fick just sin mat serverad i iglon. Haha, han orkade inte resa sig, eller ville inte för att han var så mysigt nedbäddad, så han låg ner och åt. Han lever ett ganska lyxigt liv han. Men det är han värd.

Nu är klockan 23:25. Det är egentligen lite för sent för att ligga och blogga. Vi måste ställa klockan på 6, för att cykla iväg kl 7. Att cykla mellan kl 14 och 18 är otänkbart om det är lika varmt som det varit idag. Då tar vi siesta precis som spanjorerna.

Tillägg:
 
Såhär vackert var det när vi började cykla tidigt morgonen därpå.
Berget var 348 meter högt. Ett av många tuffa, men underbart vackra berg, som komma skulle de följande dagarna.

2 kommentarer:

  1. Woooow Matilda! Ni är ju hur coola som helst! Vansinnigt roligt att läsa din blogg :) Och jag ska minsann läsa ikapp och fortsätta följa er resa, tack för allt du delar med dig :)

    Kan meddela att hösten är på ingång här hemma men det känns rättså okej ändå ;)

    Glada hälsningar från Camilla Hollström

    SvaraRadera
  2. Filippa Ahlberg Gagnér25 augusti 2011 kl. 08:59

    Vad roligt att läsa om era bravader! Och vilka fina bilder du tagit! Mormor och morfar (förlåt, farmor och farfar) tipsade mig om din blogg här, och jag är minst sagt imponerad (och rätt så avundsjuk). Hoppas ni får många gästvänliga, breda och platta vägar framför er!

    Kramar kusinen i Göteborg

    SvaraRadera